Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vandrande med nosen i marken, och han var då ännu så lifskraftig, att
han sökte anfalla oss. Efter fyra nya kulor dog han dock på allvar.
Elfva Berdankulor hade den besten i kroppen. Genast aflifvar honom
endast en kula i hjärtat, träffas han i bäckenregionen, går han 3 å 4
dagar, innan han kommer sig för att dö. Får han en kula i pannan,
fnyser han bara litet och ruskar på hufvudet; men träffar en sådan
honom i ryggen eller eljest, så att han känner den, flåsar han som
en ångsåg, dammet ryker om nosen, han sätter svansen i vädret,
borrar homen i marken och rusar på skytten. Det är därför en
farlig jakt. Den största jakhjord vi sågo räknade omkring 80 stycken,
men vanligen förekomma djuren 3 à 10 tillsammans, någon gång
enstaka. Samlade i små hjordar, vandrade äfven khulanerna eller
de vilda hästarne omkring, och först i Tsajdams gränsberg sågo vi
150 individer starka hjordar. Khulanen är ett ståtligt djur, ett
högdjur i dubbel bemärkelse; hans vackra, bruna och hvita färgteckning,
hans nobla form och seniga muskler, hans högburna hufvud och för
ett par kraftfulla lungor apterade, breda bringa göra honom till en
fängslande uppenbarelse, när han, snabb som vinden, i lätta, elastiska
språng ilar bort öfver ödemarkens kullar. De betraktade vår
karavan med gränslös förvåning, där vi vid bjällrornas klang i
begraf-ningstakt och med sviktande krafter skredo fram mot öster, och i
själfva verket såg hvar och en af våra hungriga hästar ut som en
Rosinante i jämförelse med de ridderlige, frie khulanerna, som hade
uppvuxit i den tunna luften och lifnärt sig af det magra betet.
Khu-lanens skri, hans långa öron och svans med tofsvippa påminna om
åsnan och mulåsnan. Jag har hemfört ett skinn. Köttet är oätligt
och har en högst obehaglig bismak, jakens kött är däremot
användbart till föda, ehuru segt som guttaperka. Man måste koka det ett
par dagar, innan det blir någorlunda mört, hvilket till en del också
beror på luftförtunningen härstädes, som medför, att vattnet kokar
redan vid ett par och 80 grader.
Så vandrade vi dag efter dag öfver Tibets platåer under två
månader utan att se en människa. Blott vid två tillfällen funno vi
påminnelser om sådana, nämligen vid sista hviloplatsen N om
Arka-tag, där en förkolnad lägereld förrådde, att vi skuro Littledales route,
och mellan våra 17:de och 18:de lägerplatser, där vi i den mjuka
sanden ännu iakttogo spåren af Bonvalots och Prins Henriks af
Orleans kameler, som icke ens efter åtta år hunnit utplånas. Men
vår karavan sammansmälte på ett oroväckande sätt, till slut måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
