Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla männen fardas till fots, och tiden syntes nu vara inne att
uppsöka bebodda trakter.
NO om den sista stora sjön företedde Årka-tag en mäktig
inskärning i sin kam, ocb öfver tvä ganska bekväma pass nådde vi
källorna af en flod, som sedermera befanns vara en biflod till
Naid-schi-muren. Den 30 september sågo vi de första spåren efter
mongoler. Vid älfvens vänstra strand stod nämligen en utomordentligt
vacker obo eller ett stenkummel, upprest åt bergens gudar. Det
bestod af 49 svarta skifferskifvor, tunna och blanka som griffeltaflor
och uppställda så, att de liknade ett stall med 3 bås. De voro på
båda sidor fullristade med vackert utmejslade tibetanska inskrifter.
Då de mongoliske pilgrimernas stora vallfartsväg till Lassa just bär
skär Tsajdams gränsberg, trodde jag, att denna bok i sten innehöll
viktiga historiska dokument, men fann snart att samma skriftecken
i en bestämd ordningsföljd återkommo på alla 49 taflorna. Det var
den tibetanska trosformeln »on mane padme hum», som 4,000 gånger
stod inhuggen i stenen! Detta var vår första bekantskap med
la-maismens öfverdrifter.
Då vi den 1 oktober vandrade vidare ned genom dalen, fingo
vi syn på några betande jakar vid ett klipputsprång. Islam Baj smög
sig försiktigt inom skotthåll. Sedan tredje skottet brunnit af utan
att träffa, kom en gammal gumma framspringande, hojtande ocb
gestikulerande. Nu förstodo vi, att det var tama jakar, och att vi
efter två månaders ensamhet ändtligen nått de första
människobonin-garne. Gumman förde oss till ett tält, uppfördt af idel trasor samt
omgifvet af argol i högar ocb stora stycken af vildjakens kött. En
åttaårig gosse var hennes enda sällskap. Vårt samtal med denna
gumma var ett kraftprof i vältalighet. Hon visste naturligtvis icke,
om vi voro fåglar eller fiskar, och af oss förstod ingen mongoliska.
Jag kunde de tre på kartorna vanliga orden ula = berg, gol = flod
och nor = sjö, men att med denna ordlista få gumman att begripa,
att vi nu framför allt ville köpa ett får, hade sig icke så lätt. Jag
började i stället bräka som en gumse och visade henne ett kinesiskt
tvåliangstycke, och hon förstod oss. Vi blefvo undfägnade med färskt
fårkött. Hennes man, DIrtje, kom jämte ett par andra mongoler
på aftonen tillbaka från bergen, där han varit på jakjakt. De vistas
här hela vintern och förse sina stamfränder i Tsajdam med jakkött.
DIrtje blef icke litet förvånad öfver sitt främmande, men han var
en förståndig karl och blef min förste lärare i mongoliskan. Han
förde oss sedan öfver Jike-tsohan-davan i Tsoban-ula-bergen ned till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
