Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jord. Förekomsten gjorde på mig ett alldeles öfverväldigande intryck.
Allt glittrade i solskenet som föremåleD i ett juvelerarefönster. Jag
kunde knappt sätta ned min fot utan att trampa på någon af
härligheterna. Stycken af alla storlekar, fullsatta med kristaller af alla
slag, lågo kringströdda öfver allt, så att man blott behöfde böja sig
ned och plocka. Huru länge dessa skatter legat så, utsatta för det
hårda klimatets inverkan, är svårt att säga; men märkligt nog hade
flertalet af kristallerna bibehållit sig utmärkt väl.
Jag uppehöll mig vid Igaliko ungeför 3 veckor och gjorde
därunder nästan dagligen exkursion till Narsasuk, åtföljd af mina
grönländare. De samlingar, som på så sätt åstadkommos, äro mycket
rikhaltiga och värdefulla. Af nya mineral anträffades ungefär ett
10-tal, med hvilkas bearbetande jag f. n. är sysselsatt. Men äfven
af förut kända, sällsynta mineral samlades en stor mängd. Dessa
utmärka sig ofta såsom särskilda varieteter eller med för lokalen
egendomliga former. Jag skall nämna några af de mera framstående.
Det mineral, som på Narsasuk ådrager sig första
uppmärksamheten, heter aegirin. Det bildar grönsvarta, fyrsidiga kristaller, som
kunna blifva armstjocka och fotslånga, men de flesta äro blott
fingertjocka. Detta mineral träffades först på skären i Langesundsfjorden
i Norge och fick sitt namn efter Aegir, emedan det förekom vid
hafvet. Fältspat fann jag på Narsasuk i många olika och ofta väl utbil-
dade kristallformer. Detta mineral är visserligen mycket allmänt men
sällan så vackert kristalliseradt som här. Det praktfullaste af
narsasuk-mineralen upptäcktes af mig i den LüTZEN’ska samlingen och erhöll
namnet neptunit, emedan det förekom tillsammans med aegirin. Det
består af kiselsyra, titansyra, manganoxidul, jernoxidul, kali och natron.
Färgen är svart, men i tunna splittror är mineralet genomlysande
med blodröd farg. Kristallerna äro kort prismatiska. Senare
påvisades af G. Nordenskiöld små neptunitkristaller af en annan typ,
nämligen utdraget prismatiska och spetsiga. Det rikhaltiga förråd
af neptunit, som jag hemfört, är till största delen af en liknande typ.
I den ifrågavarande samlingen upptäckte jag äfven det nya mineralet
epididymit, som består af kiselsyra, beryHjord, natron och vatten. Det
är färglöst och bildar plattor eller stänglar, som korsa hvarandra
under 60° vinklar, hvarigenom 6-stråliga stjärnor, liknande snöflingor,
uppkomma. G. Nordenskiöld fann i nämnda samling parisit, som
består af ceroxid, kalk, kolsyra och fluor. Det var förut kändt blott
från smaragdgrufvorna i Muso, Kolumbia, samt såsom osäkra spår
från Langesund. Det bildar gula, 6-sidiga kristaller. Mineralet före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
