Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nAgra bland de större vulkanerna, som äfven under postglacial tid varit
verksamma, redan läng tid före den allmfinna nedisningen haft utbrott (t. ex.
Snæfellsjôkull, Eyjafjallajökull, Örsefajökull) ; och mångenstädes hafva
pregla-ciala lavor flutit ned genom dalar, hvilka senare följaktligen måste vara äldre
än istiden. De mäktiga aflagringar af preglaciala konglomerat med rulladt
grus, hvilka i västra och södra Island anträffats och synas vara
analoga med Alpernas Nagelfluh, antyda en mycket stark nederbörd före
istiden.
Under istiden var hela ön täckt af en väldig inlandsis, öfver hvilken
blott få bergstoppar uppsköto. Märken efter denna periods jöklar har
Thoroddsen flitigt undersökt och bl. a. ådagalagt, att istäcket haft en
mäktighet af 700—800 m. på det inre höglandet samt 400—500 m. på
nordvästlandet. 1 allt väsentligt synes emellertid ön hafva haft samma
konfiguration och relief omedelbart före istiden som nu är förhållandet. Mot
istidens slut hafva åtskilliga sjöar (t. ex. Hvftårvatn, Fnjöskadalur) varit
isdämda, såsom genom talrika observationer blifvit styrkt; och att hafvet
fordom stigit till en vida högre nivå än den nuvarande, visa icke blott
gamla strandlinjer, utan äfven marina aflagringar och skallämningar på
större eller mindre höjd öfver den nuvarande hafsytan. Sådana hafva af äldre
forskare omtalats och beskrifvits, dock företrädesvis från öns södra lågland.
Under sina resor har Thoroddsen inhämtat noggrann kännedom och
sammanställt sina iakttagelser beträffande ifrågavarande vattenmärken inom alla
kustområden, så att man för första gängen fått en allmän öfverblick af
dessa förhållanden. Bevisen för en förskjutning af strandlinjen visade sig
i all synnerhet på den nordvästra halfön väl utvecklade. Här finnas
allestädes vid den bergiga kusten terrasser af marint grus och
bränningster-rasser i klippväggarne; ganska allmänt uppträda dessutom skalbankar och
på åtskilliga lokaler skelettdelar af hval och hvalross äfvensom gammal
drifved, stundom rätt långt från nuvarande kuster. Dessa märken hafva
utrönts tillhöra två skilda nivåer, en högre vid 70—80 m. och en lägre
vid 80—40 m. höjd öfver hafvet. Då detta nådde upp till den
förstnämnda gränsen, var faunan fullständigt arktisk, af samma beskaffenhet
som i våra dagar vid Spetsbergen och Novaja Semlja; vid tiden för den
lägre nivån hade hafvets djurvärld i allt väsentligt sin nuvarande prägel.
Flera tecken häntyda emellertid därpå, att hafvet fortfarande drager sig
tillbaka från kusten.
Då Island är ett af de vulkanrikaste områden på jorden, och den
vulkaniska verksamheten här framträder under förhållanden, som erbjuda
geologen ett alldeles särskildt intresse, har Thoroddsen ägnat synnerlig
uppmärksamhet åt dessa fenomen. Vulkanernas antal uppgår till ej mindre
än 107, och bland dessa hade förut blott några få blifvit vetenskapligt
be-skrifna, t. ex. Hekla af Schythe, Laki af Helland, Askja och
Myvatns-vulkanerna af Johnstrup; nästan alla de öfriga voro så godt som okända
för geologerna. Då den historiska litteraturen om Island är jämförelsevis
mycket fullständig, finnas talrika skildringar af isländska vulkanutbrott i
äldre och nyare tid ; men blott få af dessa skildringar hafva blifvit tryckta,
de flesta lågo förborgade i skilda handskriftsamlingar. Innan Thoroddsen
började sina undersökningar, hopförde han från skilda håll detta rika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
