Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
temperatur enligt »Challenger» mellan — 1,3° och — 1,8°. På kort
afstånd från densamma steg den något, ända till 0°.
Mycket egendomliga förhållanden finna vi vid den vertikala
temperaturfördelningen inom Antarktis. Medeltemperaturen på olika djup
mellan 61° och 66°S. var enligt »Challenger»:
i ytan, 90 m., 180 m., 270 m., 370 m., 550 m..
+ 0,2°, —1,2°, —0,8°, —0,4°, +0,5°, +1,1°.
Härifrån sjönk den åter och uppgick vid cirka 900 m. djup till 0°.
Bottentemperaturen varierade mellan — 1° och — 2°. Vi finna af
denna serie, att ett mäktigt kallt vattenlager inkilar sig mellan ett
något varmare ofvan och ett ännu mäktigare och varmare nedan.
Buchanans förklaring öfver detta intressanta förhållande är
följande. Sötvattenis smälter i hafsvatten men sänker samtidigt dettas
temperatur under söt vattnets fryspunkt. I hafsvatten af normal
salt-halt, 3,6 %ysjunker temperaturen till — 1,9°, men vid ringare
salt-halt är sänkningen mindre, t. ex. vid — 1,7°, vid 2,5%’ — 1,4°.
Den smältande isen förtunnar hafsvattnet, så att dettas
temperatursänkning i själfva verket ej går ned till — 1,9°. Men medan det
förtunnade, om också afkylda hafsvattnet stiger upp, kommer isen
dock alltjämt i beröring med tämligen salthaltigt vatten.
Detta är i korthet den process, som äger rum i stor skala i
Antarktis (äfven i Norra Ishafvet) mellan de stora isbergen, hvilka
äro nedsänkta ända till 3—400 meter i det varmare saltvattnet. På
nyssnämnda sätt frambringa dessa sålunda ett kallt vattenlager af
ungefär — 1,7°, under det att de samtidigt smälta. Just i detta
kyliga vatten är det hufvudsakligen, som det rika planktonlif råder,
hvilket vi finna i såväl Norra som Södra Ishafvet, och af hvilket
rikedomen på sjöfågel, säl och hval är betingad.
Ännu en högligen viktig rol i oceanernas värmefördelning spelar
det kalla vattnet i polarhafven, framför allt i den stora antarktiska
bassängen. Såsom bekant är bottentemperaturen i de stora
världs-hafven till och med midt under ekvatorn konstant och höjer sig
blott något öfver 0°. På medeldjupet, 4,000 m., växlar den mellan
+ 2,4° (Nordatlanten) och + 1,3° (Indiska oceanen) och + 1,2°
(Syd-atlanten). Stundom sjunker den till + 0,3° och + 0.1°. Redan
Humboldt och Arago sökte förklaringen till oceanernas låga
bottentemperatur i en tillströmning af polarvatten, och d’Urville uppställde
det antagandet, att ett tillflöde af vatten från högre latituder mot
ekvatorn äger rum, visserligen mycket långsamt, men i så mycket
större utsträckning, och att detta kalla vatten stiger upp under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
