Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tropikerna till ersättning för det, som här bortgår genom afdunstning
under passaderna.
Ju öppnare och friare förbindelsen är mellan oceanerna och
ishafven, dess lägre är de förras bottentemperatur. I Nordatlanten
är denna sålunda relativt hög, emedan ishafsbassängens vatten såsom
bekant är afspärradt från Nordatlantens genom tvärbryggor. De
utomordentligt låga bottentemperaturerna i den västra delen af
Syd-atlanten — vid Fernando Noronha, belägen nästan under ekvatorn,
var vattnets temperatur på 4,200—4,600 m. djup blott + 0,2° och
+ 0,4° — tala åter för, att hufvudmassan af detta kalla vatten
härstammar från Södra Ishafvet.
Men dessa vattenmassors rörelse från högre till lägre latituder
får man ej föreställa sig såsom en strömning i vanlig mening utan
blott såsom ett ytterst långsamt, ej mätbart — den sker enligt gjorda
beräkningar under en lutning af 1:1,200,000 — men oafbrutet
framträngande. Utrymmet tillåter mig tyvärr ej att närmare ingå på detta
intressanta område. Den polara, väsentligen sydpolara
härstamningen af de stora oceanernas bottenvatten måste
emellertid anses bevisad. Nya hydrografiska undersökningar
i Antarktis torde komma att lämna bekräftelse på riktigheten af
denna teori.
Beträffande saltbalten i Södra Ishafvet vill jag endast anföra några
siffror från »Challengert, för öfrigt de enda tillförlitliga som finnas.
På 3,000 m. djup var vattnets täthet 1,0275 vid 0°, saltbalten alltså
3,42 %t och tätheten i ytan 1,0268 vid 0°, salthalten 3,33%. 1
båda fallen var den sålunda, såsom var att vänta, mindre än den
normala, 3,5 %.
Hafsströmmarne inom Antarktis känna vi ännu liksom allt annat
högst ofullständigt. Dock veta vi, att söder om 40° S. en väldig,
sammanhängande ström går rundt omkring jordklotet i ostlig
riktning, i det stora hela korresponderande med de här rådande, nästan
permanenta västliga vindarne. På grund af isens drift drager Evans
den slutsatsen, att längre söderut nordgående ytvattenströmmar
förhärska.
Anmärkningsvärda äro de omväxlande kalla och varma, blåa och
gröna vattenband, som liksom fingerformigt gripa in i hvarandra i
den västra delen af Indiska oceanen, under 40° S. Den olika
salthalten visar tydligt, att ekvatorialt och polart vatten kämpa om
herraväldet. Temperaturväxlingarna kunna här på mycket korta afstånd
uppgå till 6°. Någon Golfströmmen eller Kuro-Schio motsvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
