Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom den föregående dryftningen kan dock ingalunda frågan
om orsaken till de kalla vintrarne anses fullständigt behandlad. Ty
det är att märka, att kölden under ovanligt stränga vintrar ofta har
en stor utbredning, t. ex. öfver hela Europa och västra Asien. Enligt
Ehrenheims undersökning i den bekanta afhandlingen »Om climaternes
rörlighet»1 samt Döves och senare tyska forskares arbeten lärer i
regeln råda motsatta temperaturförhållanden i gamla och nya världen
samt i polartrakterna och den norra tempererade zonen, hvilket kan
ha sin närmaste orsak i lufttrycksfördelningen och däraf beroende
förhärskande vindriktning. Detta åter skulle, åtminstone hvad norra
Atlanten och därintill gränsande världsdelar beträffar, kunna enligt
det föregående förklaras ur golfströmmens större eller mindre styrka
och utbredning. Men hvad är då orsaken till dessa växlingar i
golfströmmens styrka och utbredning? Enligt den ofvan gifna
beskrif-ningen öfver uppkomsten af hafsströmmarne på norra Atlanten måste
dessas hufvudorsak sökas i den allmänna lufttrycksfördelningen och
däraf beroende vindförhållanden särskildt mellan ekvatorn och 40°
n. br. Lufttrycks- och vindförhållandena åter betingas, såsom vi
redan framhållit, i första hand af den genom insolationen framkallade
temperaturfördelningen. Den roll, ett visst område af jordytan
därvid spelar, måste följaktligen vara proportionel mot den
värmesumma, det mottager från solen. Dela vi hela norra halfklotet i tre
zoner, den första från ekvatorn till 40° n. br., den andra från 40°
till 70° n. br. och den tredje från 70° n. br. till polen, så ger en
enkel beräkning följande värden på dessa zoners ytinnehåll och
mottagna värmesummor i procent af hela norra halfklotets.
Zon Yta Oy , O Ärligen mottagen värmesumma o, /o
0 1 ►4- O o X. 64 73
o O 1 o 2> 30 24
70°—90° » G 3
Första zonen mottager alltså nära 8/4 af hela värmesumman, den
andra knappt 7« och den tredje eller polarzonen endast 3 Ej fullt
så stor, men likväl påfallande, är olikheten i zonernas ytinnehåll: den
första utgör nära */3, den andra icke fullt 7S och den tredje endast
6 % af halfklotets hela yta. Det är alltså tydligt, att zonen mellan
ekvatorn och 40° n. eller, om vi också taga södra halfklotet med i
betraktande, den ekvatoriala zonen mellan 40° n. och 40° s. br., som
utgör 64 % af hela jordytan och mottager 73 % af hela insolationen,
‘ Presidii-tal i K. Vet. Akad. Stockholm 1824.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
