Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a Häft. - Våra förfäders kranieform. Crania suecica antiqua. Af Gustaf Retzius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de långa syntes honom härröra från en äldre tid än de korta.
Den franske antropologen Broca, som förut hyllat läran om de
europeiska ur-invånarnes brakycefali, ändrade på grund dels af
graffynden, dels af sin undersökning af ett antal baskiska kranier
från norra Spanien, sin åsikt och blef sedan en ifrig och talangfull
motståndare mot denna lära. Rudolf Virchow, som år 1870
lämnade en beskrifning af de i Danmarks forngrafvar funna
kranierna från de tre arkeologiska åldrarne, visade, att äfven under
detta lands stenålder funnos såväl doliko- som brakycefaler, men
att de förra till antalet syntes vara betydligt öfvervägande, eller
egentligen tillhörande mellangruppen, mesocefalien, med tendens
till brakycefali.
Nu uppdagades emellertid genom en följd af fornfynd i
bengrottor och flodbäddar i Frankrike, England och Tyskland med
allt större säkerhet, att bortom den stenålder, som man hittills
känt och till hvilken Skandinaviens gånggrifter och Frankrikes
dolmens höra, funnits en ännu vida äldre stenåldersperiod, den
paleolitiska tiden, hvarunder människans kultur stått på ett ännu
lägre stadium; bland lämningarna från denna äldsta period lyckades
man tillvarataga några människokranier, af hvilka flertalet,
och särskildt de allra äldsta, visade dolikocefal typ. Dessa
kraniefynd från den paleolitiska tiden, af hvilka dock endast helt få
kunna anses såsom fullt autentiska, hafva i alla händelser
förskjutit åldern för människans tillvaro i Europa vida längre tillbaka än
hvad som förut var kändt. De folk som af Sven Nilsson, Anders
Retzius och deras samtida under midten af 1800-talet ansetts
såsom Europas ur-invånare, hade tillhört en yngre kulturperiod,
den neolitiska perioden eller yngre stenåldern, äfven kallad »den
slipade flintans» period. Genom de ofvannämnda grafundefsökningarna
i Sverige åren 1859 och 1863 hade visats, att redan
denna periods folk utgjort en blandning af brakycefaler och
dolikocefaler, men att de sistnämnda tycktes hafva varit betydligt
öfvervägande till antal, och genom fynden från den paleolitiska tiden
hade uppdagats, att en sådan blandning af folkraser redan förut
funnits i Europa. Läran om ur-invånarnes brakycefali – deras
släktskap med lapparne eller andra turaniska folk – har således
icke vunnit bekräftelse. Ännu är dock säkerligen icke det sista
ordet sagdt i denna fråga. Det är ingalunda omöjligt, att
ytterligare fynd komma att göras, fynd från en ännu äldre period,
genom hvila brakkycefalien kanske åter visas hafva högre anor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
