Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a Häft. - Om drifisen i Norra Atlanten. Af O. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det bringar dessa vetenskapsgrenar uti närmare förening med
hvarandra. Jag har i en föregående uppsats i denna tidskrift
omnämnt den uppfattning, hvartill jag kommit i afseende på
meteorologiens och hydrografien närvarande ställning till hvarandra.
Meteorologien står f. n. inför vissa stora uppgifter, hvilka den icke
kan lösa med hjälp af sitt nuvarande observationssystem. Till dessa
uppgifter räknas:
1) att beräkna energiförloppet och utfinna utlösningen till
atmosfärens hvirfvelrörelser, särskildt kring de stora aktionscentra på
jorden;
2) att bestämma naturens värmehushållning i hvad beträffar
solvärmets fördelning på land och haf;
3) att förutsäga väderlekens allmänna karakter för längre tid.
Dessa problem kan meteorologien icke lösa med hjälp af sitt
nuvarande observationssystem, emedan detta endast omfattar den
del af atmosfären, som hvilar öfver landjorden, hvaremot den del,
som hvilar öfver hafven, lika litet som hafvet själft, ännu icke är
föremål för regelbundna observationer. Nu förhåller det sig
emellertid så, att de viktigaste och verksammaste aktionscentra äro
belägna öfver hafven, och att den mängd af solvärme, som en viss
area af landjorden förmår mottaga och behålla, är af försvinnande
liten betydelse mot de värmekvantiteter, som kunna finnas
magasinerade under en lika stor yta af hafvet och som transporteras
med hafsvattnet. Under det att en kvadratmeter af den fasta
jordytan ej har större värmeutbyte med atmosfären och världsrymden
än högst c:a 20000 kal. (enl. v. BETZOLD, HOMÉN o. a.), är den
värmekvantitet, som från den 16 mars till den 10 aug. 1899
ackumulerades under hvarje kvadratmeter af södra Östersjöns yta Ö.
om Bornholm enligt de svenska lodningarna under 1899 = 540000
kal. Och denna värmetillväxt har uppstått uti och tillhör
uteslutande det öfversta vattenlagret, hvilket ej var mer än 55 meter
mäktigt! I norra Nordsjön befanns värmetillväxten under en
kvadratmeters yta under ungefär samma tid vara 420 000 kal. Ser man
nu på den verkan, som denna ackumulation af värme i hafvet
utöfvar på klimatet i våra trakter, så har man i första rummet att
taga i betraktande d:r EKHOLMS [1] karta öfver isanomalerna för
Skandinaviska halfön under vintern (januari). Man skall då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
