Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - Om de nyaste upptäckterna i Armenien. Af K. F. Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nuvarande Kars och Erzerum, i väster intill och med Eufrat och dess
västliga flodarm. Det är med andra ord det geografiska område, som
vi äro vana att kalla Armenien, vare sig romaretidens eller våra
dagars Armenien. Det kommer ju icke här så noga an på
gränserna. I våra dagar bebos Armenien – utom af turkar och ryssar
– företrädesvis af det indoeuropeiska folk, vi kalla armenier, jämte
kurder, samt – i ryska Armenien – af kaukasiska stammar. I våra
dagar är Armenien politiskt fördeladt på Turkiet, Ryssland och
Persien, mest på de båda förra rikena. Om de kaukasiska
Stammarnes äfvensom kurdernas tidigare historia veta vi så godt som
intet. Vi veta i hvarje fall icke, hvarifrån detta potpurri af olika
folkstammar, som hyses inom Kaukasus samt länderna norr och
söder därom, leder sitt ursprung. Kanske hafva de innehaft dessa
länder så långt tillbaka, som vi annars hafva någon främreasiatisk
historia, och kanske ha de engång haft en större utbredning. Att
i fråga om dem våga antaga enhetligt ursprung är för djärft.
Kanhända är Kaukasus en skräpkammare för hvarjehanda
ursprungligen heterogena, från förhistoriska och historiska välden och
folkrörelser försprängda och isolerade rester. Hvad kurderna angår,
så ha de indoeuropeiskt, iranskt språk, och ingenting talar bestämdt
emot, att de skulle vara ursprungliga iranier. Det kan emellertid
uppkastas en fråga, om icke under dem kunna gömma sig gamla
aboriginer, som blifvit iraniserade af de senare inträngande
indoeuropeiska medierna.
Komma vi så till armenierna. Till sin grundstock äro de
indoeuropéer. Det är visserligen antagligt, att i dem ingå
förarmeniska element; dessa hafva emellertid denationaliserats och tvungits
att antaga armeniskt språk, men å sin sida satt på det armeniska
språket en allmän ljudhabitus, som kan förklaras endast genom
inflytande från något språk med ett med det ursprungliga
indoeuropeiska idomet väsentligen olika ljudbestånd. Genom
historisk-språkliga kombinationer kunna vi med tämlig säkerhet bestämma, när
dessa indoeuropeiska armenier satte sig fast i här ifrågavarande
områden. Det kan icke hafva varit tidigare än under 600-talet.
Hvad var det då för ett folk, som de underkufvade, med sig
assimilerade eller till dels möjligen undanträngde? Ja, det är därpå vi
i det följande skola söka gifva ett svar. Dock icke så, att vi kunna
fastställa dess genealogiska samhörighet vare sig i antropologiskt
eller språkligt-etnografiskt hänseende. Men så, att vi kunna göra
oss en tämligen klar föreställning om deras yttre kultur, deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
