Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - Om de nyaste upptäckterna i Armenien. Af K. F. Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historia under ett halft årtusen o. s. v. Och det kunna vi, tack
vare de nämnda forskningsresandenas bemödanden, för hvilka jag
nu går att redogöra. Men innan jag kommer därtill, torde det
vara lämpligt att lämna en kortare redogörelse för hvad man förut
kände till om den förarmeniska kulturen.
Redan innan de assyriska konungapalatsen med deras skatter
af historiska monument, i första rummet inskrifter, voro bragta i
dagen genom BOTTA och LAYARD, hade en tysk vetenskapsman
ED. SCHULTZ, som år 1828 rest i Armenien, upptäckt samt kopierat
ett antal af 42 kilinskrifter. Själf blef han mördad; men
inskriftsmaterialet räddades och offentliggjordes sedermera i Journal
Asiatique. Ett försök till läsning och tolkning kunde göras, först sedan
man – genom GROTEFEND, BURNOUF, LASSEN, RAWLINSON o. a. –
funnit nyckeln till förstående af de persiska samt
assyrisk-babyloniska kilskrifterna. Det är företrädesvis engelsmannen SAYCE och
fransmannen GUYARD samt österrikaren D. H. MÜLLER, som på detta
förstadium af de förarmeniska studierna vunnit antagliga och
bestående resultat samt sålunda banat vägen för tolkningen af
Van-inskrifterna. Jag skall längre fram, på tal om dessa inskrifter och
deras tolkning, i korthet nämna, genom hvilka medel denna
möjliggjorts.
Tysken W. BELCK är ursprungligen kemist, men hade varit på
upptäcktsresor såväl i sydvästra Afrika som i Asien, då han hos
SIEMENS hade anställning som elektrolytiker vid dennes kopparverk
i Kedabeg (nordost om Göktscha-sjön i ryska Armenien). Genom
arkeologiska undersökningar fäste han vid sig VIRCHOWS
uppmärksamhet. På dennes uppmaning företog BELCK i antropologiskt och
etnografiskt intresse år 1891 en resa i det armeniska höglandet,
en resa, som bragte oväntadt storartade resultat i rika fynd af
inskrifter och andra monument från en försvunnen, i början af första
århundradet f. Kr. blomstrande kultur och ett mäktigt rike, som
en gång täflade med Assyrien om herraväldet i Orienten. Jag kan
icke här redogöra för gången af hans resa. Resultaten, som
bearbetats eller komma att bearbetas af BELCK och assyriologen C. F.
LEHMANN, med hvilken vi snart få göra bekantskap, skall jag i
sammanhang med de nu till afslutande bragta undersökningarna
redogöra för.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
