Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1 - Ett bidrag till kännedomen om hästens förekomst i Sverige under stenåldern. Af Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 GUNNAR ANDERSSON.
kringliggande väfnader skyddas mot den söndersplittring, som
ofelbart skulle inträffa, om ett redan macereradt kranium förelåge.
Äfvenledes torde det kunna antagas, att icke ens en stark man
förmått att uteslutande med handkraft insticka ett så kort och
jämförelsevis slött handvapen som en flintdolk på sätt här skett.
Det är därför högst sannolikt, att dolken indrifvits medelst ett
klubbslag, hvarvid densamma sprungit af; med andra ord att hästen
blifvit slaktad. ,
Af såväl det nu anförda som af hela den ingående
granskning, som jag företagit af alla i samband med fyndet stående
förhållanden, framgår med fullkomlig visshet, att här ett
ovedersägligt fynd föreligger af en under senare stenåldern med fiintverktyg
dödad häst.
Fyndomständigheter. Ullstorpsån, ett af de små vattendrag,
som dränera det" allra sydöstligaste hörnet af Skåne, tager sin
början i de mera kuperade trakterna kring Smedstorp, rinner först
ungefär en half mil mot söder, hvarefter den vid Ingelstad tager
en med kusten parallell västlig riktning, som bibehålles omkring
en mil eller till dess ån förenar sig med Köpingeån, hvilken å sin
sida efter ungefär trefjärdedels mil når hafvet vid Nybro, något
mera än en half mil öster om Ystad. An genomflyter sålunda en
urgammal kulturbygd i hjärtat af »Österslätt», och strax österom den
punkt, där sockengränsen mellan Ullstorps och Qvärrestads socknar
går fram, gjorde herr J. A. SJÖGREN hösten 1900 här beskrifna fynd
(jfr. vidstående lilla kartskiss). - An har nyligen blifvit
reglerad och upprensad, och skallen låg i det grus, som uppgräfts ur
åbädden. Hjärnkaviteten var enligt finnarens uppgift full af dylikt
grus, hvilket han dock bortsköljde. De få spår af detsamma, som
ännu äro kvar, visa riktigheten af hans uppgift. Själfva fyndet är
sålunda icke gjordt in situ, hvadan det icke låter sig säkert afgöra,
huru skallens ursprungliga förekomstförhållanden gestaltat sig.
Rektor NEUMAN, som besökt omgifningarna, men icke själfva
fyndplatsen, skrifver: »Lagerföljden, som vi sågo, var uppifrån:
mylla,
sand,
svart lera,
torf,
sand.
Där skallen låg, gick torfven upp i dagen, hvadan det måste vara
sandlagret under torfven, hvari den legat, för så vidt det ej var i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
