Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 2 - Sarjekfjällen. En geografisk undersökning. Af Axel Hamberg - 3. Det fasta bergets geologi - 4. Den nuvarande topografiens utdaning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAREKFJÄLLEN. l6l
V-Ö och NV-SO. Visserligen äro observationerna ej så talrika,
och från den nordvästra delen af trakten saknas sådana helt och
hållet, men öfverensstämmelsen mellan de gjorda observationerna
är mycket påfallande och undantagen endast några få.
Sträckningen tyckes bibehålla denna mellan V-Ö och NV-SO växlande
riktning nästan oberoende af veckningen, d. v. s. stupning och
strykning. Samma sträckningsriktningar tyckas enligt SJÖGREN äfven
vara rådande inom Sulitälmatraktenz och äfven där vara ganska
oberoende af veckningen2. Denna sträckning måste antagas vara
ett slags fluidalstruktur, utvecklad under bergarternas
dynamo-metamorfos. Den skulle sålunda tyda hän på en plastisk flytning
af bergmassorna mot öster eller sydost, där det minsta motståndet
fanns. Huruvida denna plastiska rörelse ernått belopp af samma
storleksordning, som dem veckning och öfverskjutning åstadkommit,
torde ännu vara tvifvelaktigt.
I det föregående har nämnts, att de östra silurbildningarna
(hyolithuszonen) någorlunda hafva bibehållit sin klastiska struktur,
medan de västra (köligruppen) nästan fullständigt metamorfoserats.
Äfven dessa omständigheter stå tydligen i samband med
tryckförhållandena. De västra silurlagren hafva legat midt inne i
bergskedjan, där trycket väl ingalunda har varit minst, de östra tillhöra
däremot bergskedjans kantområden, där trycket väl har varit
jämförelsevis litet Äfven kan den omständigheten, att de rester af
den östra silurafdelningen, hvilka finnas bevarade, äro omslutna
af urberg, hafva bidragit till deras konservering.
4. Den nuvarande topografiens utdaning,
Från den långa tidrymd, som förflutit mellan silurperioden och
istiden, saknas alla aflagringar. Förmodligen lågo väl under större
delen af denna tid högfjällen höjda öfver hafvet. Då förrättades
största delen af det storartade erosionsarbete, hvarigenom de
nuvarande dalarne utgräfdes och topparne utmejslades.
Dalbildningen i en trakt är antingen ett resultat af erosionen
allena eller af erosion och tektoniska förändringar. Många dalar i
andra trakter hafva visats vara uppkomna på det sätt, att
dalbottnen sjunkit relativt till bergen vid sidorna, hvilket man lyckats
bevisa dels genom förekomsten af rifningsbreccior i dalsidorna, dels
1 Sulitälma-områdets bergarter och tektonik. Geol. För. Förh. 18 (1896), sid. 346.
2 Jämför SJÖGRENS karta. G. F. F. 22 (1900), tafl. ii.
Y m er, 1901.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
