Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 2 - Sarjekfjällen. En geografisk undersökning. Af Axel Hamberg - 4. Den nuvarande topografiens utdaning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I02 AXEL HAMBERG.
därigenom att samma berglager i dalbottnen funnits anstående, som
å dalsidorna anträffats först högre upp. Några sådana bevis, att
fjälldalarne i Sarjektrakten skulle hafva uppkommit genom
förkastningar, har jag icke funnit. I de flesta dalarne utgöras såväl
fjällsidorna som dalbottnen af amfiboliter. I den omkring i 500 m»
djupa Rapadalen hafva vi utmed fjällsidorna öfverst
amfibolitforma-tionen, därunder urberg rned granitiska bergarter. Dalbottnen är i
allmänhet fylld af sediment, så att fast berg där i regeln ej träffas.
Endast på några få punkter strax väster om Spadnek har jag funnit
fasta berghällar. Dessa bestå af ytterligt starkt pressade granitiska
bergarter, hvilka sålunda ej gifva något stöd för, att dalen skulle
vara en genom förkastningar uppkommen grafsänka. Dock finnes
intet som motsäger, att den kan vara.en grafsänka med förkastningar
af mindre dimensioner än 400-500 m.
Något annat samband mellan dalarnes belägenhet och
bergbyggnaden har ej heller kunnat påvisas. Dock måste medgifvas,
att de möjligen något oftare förekomma på antiklinaler än på
synklinaler. I alla händelser synas de dock hufvudsakligen vara
ett verk af erosion genom rinnande vatten och is.
Förhållandet mellan vattenerosionen och iserosionen.
Vattnet i bäckar och floder rycker genom sin lefvande kraft
och sin inre friktion med sig slam, sand och sten från botten och
sidor. Genom dessa fasta partiklar ökas äfven erosionen, ty när de
sammanstöta, afnöta de hvarandra, och när de rullas utmed bottnen,
afslipa de denna. Ju större lutningen och vattnets hastighet är,
desto gröfre och mera material kan det föra med sig. Det
rinnande vattnet skär sig sålunda in bakåt och nedåt i jordlagren.
En flod, som rinner genom ett regnfritt land, utskär endast en smal
skåra eller kanjon, under det att berglagren vid sidan kvarstå
orubbade. I ett fuktigt klimat inträffar emellertid en af spolning af
flodstränderna genom regnvatten och smältande snö. I samma
mån floden skär sig allt djupare ned, vidgar sig flodklyftan upptill
allt mera och öfvergår till en V-formig dal. Finnas bifloder, så
fördjupa dessa äfven sina fåror nedåt och bakåt alltifrån utloppet i
den större floden och bilda - i fuktiga klimat - V-formiga
bi-dalar, hvilka vid sammanflödet hafva sina utgångspunkter.
Vattendragens eroderande kraft minskas i mycket större
progression än hastigheten. Ju mera de skära sig ned, desto min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
