Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 3 - Sarjeksfjällen. En geografisk undersökning. Af Axel Hamberg (Forts. fr. h. 2.) - 8. Meteorologiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAREKFJÄLLEN. 263
De lägsta vintertemperaturerna sjunka sålunda på Sarjektjåcko
(2 091 m. ö. h.) ingalunda till samma höga köldgrader, som i
Kvick-jock (336 m. ö. h.) eller Jockmock (260 m. ö. h.). Skillnaden är
till och med ganska betydlig, nämligen omkring 10°. Det är likväl
möjligt, att termometern på Sarjektjåcko ej fullt kunnat antaga
den omgifvande luftens temperatur. Vintern 1895-96 var
bleckfodralet med termometern instucket bland de öfversta stenarne i
ett af RABOT på en afsats några meter under toppen bygdt röse.
Möjligen har en liten snödrifva kunnat lägga sig på denna afsats
och hindrat bleckfodralet att antaga minimumtemperaturen, om
denna varit af mycket kort varaktighet. De följande vintrarne var
termometern (i bleckfodralet) däremot upplagd på toppens högsta
punkt tvärs öfver de tre på kant stående stenflak, hvaraf toppens
öfversta del består. På dessa blifver säkerligen nästan ingen snö
kvarliggande, och därför torde de för de tre sista åren observerade
minima väl vara i det närmaste riktiga.
Under sträng köld vintertiden sjunker sålunda temperaturen
på de höga topparne säkerligen * icke så lågt, som i dalgångarne.
Vid denna årstid uppträder följaktligen - åtminstone tidtals och
i de 2 ooo m. närmast jordytan belägna luftskikten - en med
höjden stigande temperatur, sålunda ett förhållande, som är
motsatt det under sommaren på dagen vanliga. En sådan omvänd
temperaturfördelning är ofta iakttagen i bergstrakter. Orsaken
härtill är densamma, som till de jämförelsevis låga
nattemperaturerna i Kvickjock under sommaren och hösten. Liksom
under höstnätterna äger under en stor del af vintern i dessa
trakter icke någon instrålning rum från solen. Den
hufvudsakligaste värmekällan blir då luftströmmarnes eget värme. Vid
lugnt väder tillföres sålunda knappt något nytt värme, men i
stället förlorar marken värme genom utstrålning, åtminstone vid klart
väder. Den närmast marken liggande luften blir sålunda
kallare, men emedan ny luft kring toppen oupphörligen tillströmmar,
sjunker temperaturen därstädes ej så lågt som i dalen, där den
kalla och tunga luften blir kvarliggande och oupphörligen förlorar
värme.
Dessa tillfälligtvis erhållna observationer göra naturligen ej
anspråk på att vara af mycket värde. På grund af det stora
intresse de meteorologiska förhållandena hafva ej endast för
glacier-undersökningen utan äfven i och för sig har jag länge ansett
utförandet af regelbundna meteorologiska observationer inom trakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
