Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 3 - Etnografiska undersökningar öfver aztekerna i Salvador. Af C. V. Hartman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2QÖ C. V. HARTMAN.
som var allas egendom. Den gemensamma jordens styckning har
i dessa länder nästan utan undantag visat sig högst
förderfbringande för indianerna, som oförberedt från ett kommunistiskt system
med tusenårig häfd prisgåfvos åt ett individualistiskt, som gjorde
det möjligt för de hvite, att tränga sig in och förvandla indianerna
till sina arbetsslafvar.
Ännu i dag, när tiden är inne för majssådden, hänga pipilerna
upp guirlander af brokiga bladrefvor af Tradescantia versicolor, en
hos oss ganska allmänt odlad bladväxt, omkring sina majsgudar, små,
klumpiga stenbilder, och tända nattetid upp vaxljus samt offra
ko-palrökelse åt dem. Dylika stengudar såg jag uppe i majsfält inom
synhåll för det redan på isoo-talet byggda katolska templet, på
husaltaren inne i själfva staden Nahuizalco, såväl som i
undangömda grottor i de djupa floddalarne. Så snart regn fallit, och
gudarne sålunda gjort sin tjänst, sänkas dessa på de sistnämnda
platserna ned i djupa gölar i floden och hvila där tills nästa
såningstid är inne, då de åter hämtas upp. Vid altarena i de katolska
kyrkorna inom pipilernas område placeras vid såningstiden en
lerkruka med spirande, grön majsbrodd. Zuni-indianerna i
Nord-Amerika iakttaga ock ännu i dag samma bruk vid altarena i sina
underjordiska estufas, där majsen spirar i en fuktig lerklump. Under
majssådden erhåller äfven jorden del af den förplägning, som bestås
de arbetande. Ett hål hugges med planteringsstaken i den mörka
myllan, och i detta hälles chiliate, den hvita rriajsvällingen. Efter
slutad sådd neddrifvas planteringsstakar i fältets fyra hörn, en i
öster, en i väster, en i norr och en i söder. De hafva den
spetsiga, hvässade änden riktad uppåt. Dessa pålar afse att skydda
fältet mot huracanes, de förödande stormvindarne, af aztekernas
lifliga fantasi personifierade såsom varelser med långt, flygande hår,
hvilka nattetid sopa fram öfver fälten. När vid regntidens inbrott
himlen är hotande och betäckt med mörka storm- och regnmoln,
gå indianerna ut ur husen, och midt i natten, då stormen hviner,
hör man dem blåsa i trumpeter, tillverkade af stora hafssnäckor,
för att jaga bort »huracanes» från fälten.1
De aztekiska kvinnorna excellera i beredandet af en hel mängd
majsrätter, som dock icke här kunna uppräknas och beskrifvas.
1 Ordet orkan hafva vi ytterst erhållit från maya-språket i Central-Amerika. Hos
maya-folken betecknar ordet huracan eller ouragan den häftigaste stormvind de känna,
och detta ord upptogo de sjöfarande spanjorerna. Sedan adopterades det af
engelsmännen såsom hurricane, och från engelskan har det öfvergått till svenskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
