- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 21 (1901) /
317

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 3 - Etnografiska undersökningar öfver aztekerna i Salvador. Af C. V. Hartman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETNOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER AZTEKERNA I SALVADOR. 3*7

parne då hade, må i främsta hand nämnas den bullrande ceremoni,
som äger rum vid månförmörkelser. Så snart den mörka skuggan
visar sig på månens kant, flytta pipilkvinnorna ut sina handkvarnar,
rektangulära flata stenar, och hamra på dem med stenvalsarna.
Äfven på annat sätt åstadkommes oljud, såsom genom skrammel
med kittlar och kittellock. Från hus till hus fortplantar sig detta
oväsen. De se i månförmörkelsen en strid; »det är solen, som vill
äta upp månen», heter det, och då de alla sympatisera med månen,
vilja de medelst sitt buller söka skrämma solen. »Stackars,
stackars måne», säga kvinnorna i djupt beklagande ton; »ack huru
sjuk den är nu, huru den lider, låt oss hjälpa månen», och så
hamra de på. Om invånarne i en närgränsande by, där
befolkningen var starkt blandad med ladiner och detta bruk uraktlåts,
talade de med undran och förbittring, ja nästan förfäran, öfver deras
irreligiositet och hårdhjärtenhet mot månen. Jungfru Maria, »la
virgin», är för de flesta af dessa azteker identisk med månen.

Alldeles samma bruk existerade hos den sydamerikanska
kontinentens ryktbaraste indianfolk, de högt civiliserade peruanerna,
hvilka vid månförmörkelse ökade larmet genom att piska sina
hundar så att de tjöto. Samma bruk har för öfrigt iakttagits hos så
vidt skilda folk som algonkiner, iroquois-indianer och grönländske
eskimåer.

I sammanhang med denna ceremoni göra pipilerna särskilda
observationer öfver förmörkelsens fortskridande. De fylla ett af sina
rektangulära, grunda trätråg (Sp. batéa) med vatten och placera midt i
detta ett brinnande ljus. I vattnet skola de då få se reflexen af
solens strid med månen. Jag hade hört, att detta bruk skulle
förekomma i ett par af byarna nere i kustbergen, och juldagen 1898,
då månförmörkelse väntades, red jag till byn Tepecoyo, belägen på
högsta toppen af en bergspets nära hafvet. Det inträffade
visserligen ingen månförmörkelse den natten, men indianerna visaée mig,
huru de plägade verkställa ifrågavarande observationer. Enligt
deras utsago ter sig bilden af månskifvans förmörkade del i den
månbelysta vattenspegeln såsom ett litet mörkt djur, en katt, som
är stadd i en ständigt roterande rörelse.

Redan långt före spanjorernas ankomst uppförde de
centralamerikanska folken allmänt dramatiska skådespel, i hvilka
mytologiska djurgestalter ofta spelade en viktig roll. De katolske
prästerna hafva emellertid lyckats göra ett slut på dessa gamla
hedniska föreställningar med deras långa recitationer af historiskt inne-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1901/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free