Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 3 - Etnografiska undersökningar öfver aztekerna i Salvador. Af C. V. Hartman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3*8 C. V. HARTMAN.
håll. För att dock gifva indianerna någon lämplig ersättning härför,
hafva de i samband med kyrkofesterna inlärt spanska vapendansar
och dramatiska föreställningar med personer och scener, hämtade
från den spanska såväl som den heliga historien. Det enda
inhemska drama, som blifvit bevaradt åt eftervärlden, är det, som
ännu 1856 uppfördes af quichéerna i Rabinal i Guatemala och
som då upptecknades af BRASSEUR DE BOURBOURG. SQUIRE skildrar
1859 från ett besök hos Guajiquero-indianerna i Honduras en
cere-remoniell dans, ledsagad af långa recitationer på deras eget språk.
I Guatemala förekomma enligt SAPPER numera ingenstädes dylika
skådespel af indianskt ursprung, och äfven i Salvador, hos pipilerna,
äro de ersatta af moderna spanska. Af dylika hade jag tillfälle att se
flera uppföras äfvensom att genomläsa de gamla, gula luntor, i
hvilka de funnos nedskrifna. Ingen enda var dock affattad på
aztekiska eller behandlade något ämne, som tydde på indianskt
författareskap. Innehållet är vanligtvis mycket enkelt och naivt
samt formen högtrafvande. Indianerna pläga felfritt recitera dessa
långa monologer, därmed visande prof på ett synnerligen godt minne.
De framsäga dem med det högtidligaste allvar, dock med ständigt
entonig röst och på ett stelt sätt. Tydligtvis förstå de endast föga
af innehållet.
Den enda dramatiska dans af aztekiskt ursprung, som ännu
fortlefver i Salvador, ehuru dock numera endast som ett roande
upptåg, uppföres i förening med kyrkprocessionerria på aftonen den
24 december. Blott ett par fragment af de aztekiska recitationerna
återgifvas därvid. Jag öfvervar och fotograferade denna fest i
Izalco. I spetsen för processionen och tillsamman med
kyrkotjä-narne gingo musikanterna: flöjtblåsare, violinspelare och en
trumslagare, som bar den egendomliga, aflånga teponähuas, en trumma
helt och hållet af trä. Sedan följde de uppträdande, några helt
kostymerade, andra blott med masker. Hufvudrollerna innehades
af »el viejo», en gammal man, och »la vieja», en gammal kvinna,
hvilka på aztekiska förde en kort dialog med obscena skämt. »El
viejo» bar en vanlig svartmålad mansmask med ögonbryn och
skägg af vildsvinshår (se fig. 30 c) och var beväpnad med en liten
båge och korta rörpilar med vaxkulor såsom spets. Med detta
ceremonivapen sköt han då och då på »vildsvinet» (cuyamet), en
karl med en vildsvinshud löst hängande öfver skuldrorna. Vid
nosen var en vildsvinsskalle fastbunden. Ynglingar med
hundansiktsmasker förföljde under gläfsande och språng vildsvinet. Allt
l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
