Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 4 - Om maritim anpassning. Af Rudolf Kjellén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
duallas bland de antipelagiska afrikastammarne, hos tlinkiterna
motsatt den nordamerikanska västkustens andra folk, så är detta
naturens ingripande uppenbart; och vi igenkänna det ända uppe i
den europeiska och indonesiska rasens pelagiska öfverlägsenhet öfver
den kinesiska och afrikanska. Fördelaktigt för utbildningen af
sjömansfolk äro äfven smala kustremsor med spärrande berg i ryggen,
hvilka med sina utsprång gifva fartygen skydd; i sådan situation vunno
fenicierna sin höga nautiska rang äfven utan kustfördelning och
naturhamnar (sid. 11), likaså inbyggarne på Genuas »riviera» och
Marokkos »rif», på den pontiska Kaukasuskusten (sid. 31) och på
tlinkiternas kust (där skärgården kommer till, sid. 96). En
synnerligen viktig faktor är vidare läget; här se vi kanske hufvudkällan
till Feniciens, Karthagos, Venedigs storhet; och det är nog mest
på denna grund, som alla medelhaf (i Europa äfven Östersjön och
Svarta hafvet, i Asien jämväl Persiska viken, i Amerika särskildt
det efter karibernas vikingafolk uppkallade vattnet) redan från
början af vår kännedom visa sig uppfyllda af sjötrafik. Härvid är
det på lägre stadier synnerligen förmånligt, om den naturliga
skyggheten för hafvets oändlighet besegras genom anblicken af
närliggande mål; denna sistnämnda omständighet har författaren
förtjänstfullt framhållit, då han påpekat betydelsen af att Cypern
var synlig från Feniciens, Sicilien från Karthagos, Corsica från
Genuas, Formosa (Pescadores) och Hainan från Sydkinas horisont.[1]
En förutsättning för all sjöfart är vidare tillgång på skeppsvirke,
äfven om det blott skulle uppträda i form af drifved (såsom på
Grönland och Marshallöarna) eller af hudar och ben (såsom i flere
eskimåland); och en särskildt befordrande omständighet äro
periodiska vindar, som låta sig på förhand beräkna (monsunerna i Svarta
hafvet och Indiska oceanen).
Men om naturen sålunda kan på särskilda sätt locka folken
till hafvet och ut på dess vågor, så kan den äfven lägga positiva
svårigheter och hinder i vägen för sjöfarten. Här är främst att
nämna försumpnings- och till andnings processerna vid kusten. Det
är de som fördärfvat så mången gammal sjömanshärd i
Medelhafsländerna: Fenicien, Cypern, Kreta, Graecia Magna, Etrurien, vida
sträckor på Frankrikes alla kuster (ex. Aigues-Mortes). Bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
