Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 4 - Litteratur - L. Gallois. Les Andes de Patagonie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofantligt värde och intresse för den geografiska vetenskapen. Det är med
anledning af de från de bägge staterna för skiljedomstolen framlagda
handlingarna, som nu Gallois gifvit en utredning af frågan i geografiskt
afseende, och ur dessa handlingar lämnat ett urval af kartor och
fotografier, som beledsaga texten. Frågans geografiska betydelse är så stor,
att vi ansett oss böra framhålla denna redogörelse.
Argentina och Chile beröra hvarandra på en sträcka af 3 500 km.,
utan att gränslinjen ända till 1881 blifvit genom någon formlig traktat
fixerad. I den centrala delen af denna sträcka har naturen själf upprest
en barriär. I norr däremot hafva på la Puna d’Atacama vulkanerna hopat
en sådan massa spillror, att Cordillererna där bilda en verklig platå. Den
gränstvist, som uppstod angående detta område, löstes emellertid genom
Argentinas fördrag med Bolivia 1893 och genom Förenta staternas
skiljedom emellan Argentina och Chile 1899. I söder gåfvo också
naturförhållandena anledning till gränstvist. Genom 1881 års traktat ansågs
densamma definitivt löst och är det ock beträffande trakterna vid Magellans
sund upp till 52:dra parallellen. Angående gränslinjen norr därom
bestämdes, att »gränsen skall följa de högsta topparna af de nämnda
bergskedjorna (Cordillererna), hvilka utgöra vattendelare». Men från 52:dra till
40:de latituden sammanfaller på största delen af sträckan icke
vattendelaren med den högsta kedjan - och häraf tvisten.
Detta i och för sig alls icke exceptionella förhållande, som här kanske
är skarpare utprägladt än på något annat ställe, beror på landets
egendomliga byggnad och på naturkrafter, som ännu äro i full verksamhet.
Oaktadt den geologiska undersökningen af dessa trakter, hvartill bland
andra O. Nordenskjöld lämnat ett viktigt bidrag beträffande det sydliga
området vid Magellans sund, naturligtvis ännu är ganska ofullständig, kan
en bild af landskulpturen dock konstrueras i hufvuddrag för landet söder
om 40:de breddgraden.
Patagonien höjer sig ur Atlanten med en hög brant strandlinje,
utgörande den östra randen af dess vida platå, genomdragen af djupa
raviner och flodbäddar och höjande sig mot väster, hvarest formliga cañons
bildats. Det enformiga platålandet visar massor af moränbildningar och
rullstensåsar. Det är ytterst regnfattigt och därför föga lämpadt för kultur.
Emellan platån och Cordillererna går en sjöfylld sänka, som får del af
västkustens ofantligt rika nederbörd och därför med sin vegetationsförmåga utgör
för Argentina ett eftersträfvansvärdt kolonisationsområde. Det är detta
område tvisten gäller. Detta sjörika bäcken har sitt aflopp dels åt öster och dels
och till större delen åt väster genom den här betydligt lägre än norr om
40:de breddgraden uppstigande Cordillerkedjan. Dennas västra sida
öfvergår i en invecklad, ofantligt vidsträckt fjordkust, från hvilken på flera
ställen erbjudas lätta infartsvägar till det nämnda sjölandet. Cordillererna
täckas af betydande glacierer, som nå ned till Stilla oceanen - ön
Tayato t. ex. är blott genom glacieren förenad med fastlandet - och nå
hafsytan på breddgrader närmare ekvatorn än hvad fallet är på något
annat ställe på jorden, hvartill den rikliga nederbörden naturligtvis
medverkar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
