- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
71

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bergverks- och bruksområden utgjordes redan på 1500-talet en
betydande procent af finska arbetare. Så var förhållandet t. ex.
vid Sala grufva.

Men det var också en mängd finnar, som funno arbete hos de
svenske bönderna. Dessa senare ledo vanligen brist på arbetskrafter
vid sitt jordbruk och hade därför mycket väl användning för de
talrika finnar, som särskildt om höstarne plägade infinna sig. De
stannade hos bönderna öfver vintern och tröskade, hvarefter de till
nästa sommar återigen begåfvo sig af till Finland med sin
arbetsförtjänst, som vanligen lämnades dem in natura, och stannade så
hemma öfver sommaren för att sedan mot vinterns annalkande åter
begifva sig ut på arbetsförtjänst. Då sådan ej alltid stod att få i
Sverige heller, blef ofta följden, att många finnar här sökte draga
sig fram genom att tiggande vandra omkring i städerna eller på
landsbygden.

Det, som här för oss äger intresse, är emellertid endast den del
af den finska invandrareströmmen, söTn för beständigt stannade i
landet och bröt ny bygd i mellersta Sveriges ödemarker.

I någon ringa mån berörde denna invandring nästan alla
Sveriges landskap, men i all synnerhet kustprovinserna från
Ångermanland ända ned till Södermanland samt de innanför desamma
liggande landskapen Dalame, Västmanland, Närke och Värmland.
Innan vi gå vidare, skola vi kasta en blick på odlingens utbredning
inom dessa landskap, där de flesta af invandrarne kommo att slå
sig ned.

* *

*



Som allmänt kändt, har det för vårt lands geografiska
förhållanden varit af genomgripande betydelse, att efter istidens slut en
del af vår halfö betäcktes af hafvet, under det att den öfriga delen
oatbrutet hela tiden efter isens afsmältning legat öfver hafsytan.
Gränslinjen mellan dessa bägge områden, den s. k. högsta marina
gränsen, ligger, som bekant, olika högt inom landets olika delar,
lägst i södra Skåne, några få meter, och högst i södra
Västerbotten, Ångermanland och Medelpad, där den inom ett område
når upp till öfver 270 meter. I de landskap, där den finska
invandringen hufvudsakligen ägde rum, ligger den i medeltal mellan
150 och 250 m. öfver hafsytan.

De delar af landet, som befinna sig ofvan denna gräns, äro till
största delen täckta af morän och rullstensgrus, som ligga kvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free