Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungen Håkon Håkonssons krigståg till västra delen af
Värmland, och af denna kunna vi se, att bygden i dessa trakter redan
vid denna tid haft i det stora hela samma utsträckning, som den
ägde vid den nyare tidens böljan.
Då jag talar om bygdens utsträckning, menar jag ej, att den
odlade jorden, åkern, hade samma omfattning hela medeltiden
igenom. Vi kunna med full visshet veta, att folkmängden inom
landet i betydlig grad tillväxte under de århundraden, som följde
närmast efter afslutningen af vikingatågen, hvilka förut varit en viktig
afledare för öfverbefolkningen. Denna folkökning synes tämligen
jämnt hafva fortsatt ända till midten af 1300-talet, då digerdoden
åstadkom en ofantlig minskning, hvilken åter igen synes hafva
blif-vit fullt ersatt först på 1500-talet.
Folkökningen under medeltidens första århundraden måste
ovillkorligen hafva kräft en ökning också af åkerarealen, fastän denna
ökning troligen ej hållit jämna steg med folkökningen, då, efter
hvad man kan se, fattigdomen bland folket också tilltagit. I alla
händelser ökades den odlade jordens areal. Men denna ökning
skedde till allra största delen på det sättet, att den nära intill
by-ame belägna jorden allt noggrannare uppodlades, under det att på
aflägsnare skogsmarker det periodiska svedjandet var det enda
sättet för odling, som man använde. Om man bortser från detta slag
af odling, som i vanliga fall ej ledde till någon utvidgning af
bygden, torde man kunna säga, att den ofvanom den högsta marina
gränsen belägna delen af landet, de stora barrskogames egentliga
område, förblef så godt som fullständigt oberördt af odlingens
framsteg under medeltiden, ja ända fram till den finska kolonisationens
böljan. Partiella afvikelser från denna regel finnas väl, men de
äro mycket fä. Af någon nämnvärd betydelse äro de endast, som
förut nämnts, i de trakter, där bergsbruket bröt ny bygd.
Man måste för öfrigt komma ihåg, att medeltidens lagstiftning
ej var synnerligen gynnsamt stämd mot nyodlingar. Våra
landskapslagar innehålla en mängd inskränkande bestämmelser för dem,
som önskade företaga dylika. Enligt Upplandslagen, som dock i
det ifrågavarande afseendet hör till de mest liberala lagame, fick
den, som upptog nyodling, behålla denna i tolf år, såvida den låg
utanför den gemensamma inhägnaden, eljest endast i sex år.
Väst-mannalagen, som tillåter nyodling endast utanför »gärdet», medgifver
odlaren att bruka sin odling blott under tre år. Sedan denna tid
var till ända, skulle odlingen enligt de flesta lagames bestämmel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
