Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan de båda nu nämnda kartorna samt den å sid. 157 meddelade
kopian af Dunérs och Nordenskiölds karta 1865, hvilken senare
utgjort underlag för alla följande. Framsteget är utan vidare
tydligt, Spetsbergen framträder för första gången i sin verkliga gestalt,
tack vare det stora antal tillförlitliga astronomiska ortbestämningar,
som lagts till grund för kartan.
Malmgren (5) uppräknar 1867 trettiofyra olika arbeten, hvilka,
utom reseskildringame, intill dess offentliggjorts såsom resultat af
expeditionerna 1858, 1861 och 1864. De omfatta uppsatser af
Chydenius samt Dunér och Nordenskiöld rörande utförbarheten af
gradmätning på Spetsbergen; de båda senares anteckningar till
Spetsbergens geografi, åtföljda af den nyss omnämnda förträffliga
kartan; de geografiska ortbestämningama beräknade af Lindhagen;
jordmagnetiska iakttagelser af Chydenius; geologiska och
paleon-tologiska uppsatser af Torell, Blomstrand, Lindström, Heer och
Nordenskiöld, bland dessa den sistnämndes af geologisk karta
åtföljda utkast till Spetsbergens geologi (äfven utgifvet på engelska);
arbeten af Andersén, Quennerstedt och Malmgren öfver
Spetsbergens däggdjur samt af den senare öfver dess fåglar och fiskar;
af Boheman öfver Spetsbergens insekter samt af Goës, Lovén,
Ljungman, Malmgren, Smitt och Torell öfver lägre evertebrater;
arbeten af Malmgren och N. J. Andersson öfver fanerogamer
samt af Lindberg, J. G. Agardh och Th. Fries öfver respektive
mossor, alger och lafvar. »I viss mån åtminstone», säger
Malmgren, »kunna vi numera räkna Spetsbergen till de i naturhistoriskt
hänseende bäst kända länder på jordklotet.»
Men det förhåller sig ju med det vetenskapliga arbetet
sålunda, att hvarje uppgift, som löses, medför nya frågor. Och just
under bearbetning af gjorda iakttagelser och samlingar märker
man allra bäst de luckor, som såväl i ena som andra afseendet
förefinnas. Just då framträder önskan att observera, pröfva och
samla ånyo, och man vet, att man nästa gång skulle gå till verket
med ännu bättre förutsättningar än förut.
Redan under expeditionen 1861 hade det i slutet af augusti,
då Aeolus befann sig vid Moffen, varit allvarligt tal om att segla
norrut så långt det öppna vattnet var rådande. Torell och de
vetenskaplige deltagame ombord på Aeolus voro böjda därför,
och man ansåg möjligt att nå upp till 82° lat. eller mera. Men
sjömännen betraktade företaget såsom alltför riskabelt, och det
kom därför ej till utförande. Såsom vi sett, var det äfven 1864
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
