Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin knutna näfve ned till lagret af grus och mylla därunder. Och
Segerstedt1 anmärker om ett annat, att man ej på något ställe kunde
hugga ett spett en fot djupt i marken utan att stöta mot sten.
Skulle man förvandla en sådan mark till åker, fick man ej sky någon
möda. »De små åkrame» — säger landshöfding Vingård1 2 om
finnames odlingar i Värmland — »äro fyllda med 6—7 alnar höga
stenrös på en yta nästan lika stor som den befriade.»
Detta förhållande torde ensamt vara tillräckligt för att
förklara, hvarför moränmarken förblef oberörd af odlingen åtminstone
så länge, som någon lättare odlingsbar jord fanns att tillgå. Men
äfven en annan omständighet torde få tagas i betraktande,
nämligen den, att våra dåvarande samfundsförhållanden — såsom bl. a.
landskapslagame visa —, där gemensamhetsintresset inom
exempelvis byalagen gjorde sig starkt gällande gent emot den enskilde,
ofta lade rätt betydande hinder i vägen för den, som ville upptaga
nybyggen på skogame. Impulsen till den utvidgning af bygden,
som i början af den nyare tiden sker, kommer också, som vi i det
föregående hafva nämnt, från annat håll. Det är konungamakten
och hela rikets intressen som nu — i likhet med hvad som skett
redan ett par gånger under medeltiden — gör sig gällande gent
emot de olika bygdernas särintressen.
Vända vi oss nu till den finska kolonisationen, finna vi en
odling och bosättning af helt olika karaktär. Som förut är
om-taladt, gick den finska invandringen så godt som undantagslöst
till trakter af den Skandinaviska halfön, som ligga ofvanför den
högsta marina gränsen. I dessa trakter utgöres, som kändt, den
mark, som till odling kan ifrågakomma, hufvudsakligen af två slag,
dels mossar och myrar, dels moränmark. Det var så godt som
uteslutande detta senare slag af jord, som kom i fråga vid
finnar-nes bosättning. Finnen föredrog detta icke blott framför
myrmarken utan stundom till och med framför lägre belägen
leijords-mark, där han kunde haft tillfälle att slå sig ned på sådan. Att
finnen valde moränmarken, beror således ej blott på den
omständigheten att älfdalarne redan voro upptagna af odlingen, utan också
och kanske hufvudsakligen på något annat. För finnen var
nämligen icke moränmarken så otillgänglig och omöjlig att komma till
rätta med, som den var för svenskame, ty han använde ett annat
1 A. SKt;iîKSTiii>T, Samlingar om finnbefolkningen i mellersta Sverige och
sydöstra Norge. Mskr. i Vitterhetsakademiens arkiv.
2 Lnndshöfd. femarsber. 182S, sid. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
