Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Okapidjurets geografiska utbredning jämte några notiser om Kongolandets fauna. Af Einar Lönnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 8 EINAR LÖNNBERG.
(Félis chrysothrix}. Den senare är dock tämligen sällsynt, så att
löjtnant Eriksson af den endast sett två skinn. Servalen lefver
mest af mindre rof. Framför allt torde blåfläckiga pärlhöns af
slägtet Guttera utgöra dess föda.
Af andra större djur äro tvenne arter svin typiskt hemma i
urskogen. Det ena af dessa svinslag är det röda västafrikanska
flodsvinet (Potamochorus porous), som är allmänt och har rätt stor
utbredning från Senegal till Angola. Denna art, som stundom
uppträder i hjordar och alltid är sällskaplig, kallas af negrerna »n’gulube»
d. v. s. helt enkelt svin. Den andra arten är svart och kallas
»n’gulube bibi» d. v. s. svart svin. Denna form synes lefva i
enstaka exemplar eller familjer. Jag misstänker, att härmed förstås
det helt nyligen upptäckta och i fjol sommar för första gången
från Brittiska Uganda beskrifna skogssvinet (Hylochorus meiner t
z-hageni). Af idisslare finnas utom okapin flera arter antiloper, som
äro typiska för urskogen. Släktet Cephalophus - tofsantilop - är
mest representeradt. Bland de större tofsantiloperna omnämnde
löjtnant Eriksson en brunröd art med svart ryggstrimma, identisk
eller besläktad med C. ogilbyi och en blekare, lik C. coronatus.
Den lilla, blågrå »borucko», som ej når en hares storlek, är säkerligen
C. melanorhoeus. Den är mycket allmän och blir ofta byte för både
människor och djur. Bland annat lar den utgöra de stora
Python-ormarnas1 vanligaste föda. I sumpmarker lefver den ståtliga
Trå-gelaphus gratus med långa, spiralvridna horn, som äro goda
försvarsvapen. Dess långa klöfvar och böjliga hasled ger den en
större trampyta i sänka trakter. Den intressanta hvitfläckiga
tra-guliden Dorcatherium eller Hyemoschus är ännu mera utprägladt
vattendjur, så att den nästan ständigt lefver i vatten. Dess kött
är hvitt och mycket omtyckt.
Enstaka bufflar hålla också till i skogen, representanter både
för den svarta och för den gulröda rasen. Af elefanter gå endast de
stora in i skogen. Den mindre, rundörade arten, som ej når upp
till samma storlek som den förstnämnda och som aldrig får så
stora betar som denna, håller däremot till i smärre skogar utanför
den stora urskogen. Den stora elefantarten kan ha betar af öfver
två meters längd. Elefantjakten för elfenbenets skull är nu
reglerad genom lag. Negrerna jaga elefanterna hufvudsakligen för köt-
1 Pythonormar af ända till 5 m. längd ha iakttagits af löjtnant Eriksson. Det
är antagligen Python sebo. Den lar kunna bli än större.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
