Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Okapidjurets geografiska utbredning jämte några notiser om Kongolandets fauna. Af Einar Lönnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OKAPIDJURETS GEOGRAFISKA UTBREDNING. 319
tets skull och sälja elfenbenet till de hvita. Wambutti-dvärgarna,
som ej äga och ej vilja skaffa sig eldvapen, nedlägga elefanterna
med spjut.
Af apor finnas en hel mängd markattor (Cercopithecus många
arter och Colobus], enstaka stora babianer, samt schimpanser i den
stora skogen. De sistnämnda äro ej så mycket träddjur, att de
söka sin tillflykt till träden, när de märka sig förföljda. Tvärtom,
.om de äro i träden, hoppa de genast ned äfven från betydande
höjd, och då med väldig, långt hörbar duns, samt springa undan
på alla fyra på marken. Negrerna frukta schimpanserna mycket.
Komma de i handgemäng med dem, vinner Schimpansen gifvet
seger, med oerhörd styrka afbrytande negrernas armar och ben och
upprifvande deras kroppshåla. Däremot bita de ej.
De smärre däggdjuren ha naturligtvis mindre observerats. Det
finnes dock åtskilliga slags gnagare samt smärre rofdjur,
viverri-der m. fl., som här förbigås.
Faunan på det öppna området utanför skogen är till stor del
olika. En del djurformer komma ut ur storskogen till de smärre
skogarna och dungarna samt kärren, andra åter som okapin lämna
den aldrig.
Af större djur, som äro gemensamma för båda områdena och
delvis trifvas bättre i de små skogstrakterna, märkas bufflar,
elefanter, de röda svinen, vissa apor (äfven Colobus], leoparder o. s. v.
De sistnämnda hålla gärna till i högt gräs och busksnår.
Den fullständigt öppna slätten är hemvist för några stora
antiloper. En art som är känd under namnet »tagba», är en
blek-brun Adenota-axt. Den lefver mest på hård och tämligen steril
mark. En annan ändå större art, som bland de hvita gar under
namn af »hästantilop», är dock efter beskrifning att döma ingen
Hippotragus utan antagligen snarare en C obus af vattenbockarnas
släkte. Den lefver också på fast mark, men på sådana ställen där
gräsväxten är ymnigare. »Hästantilopen» säges vara grå till färgen
och mycket stor. Endast hanarna af dessa båda former bära horn,
och dessa äro tydligen mera till prydnad än till vapen, alldenstund
bockarna försvara sig genom att sparka med fötterna. I det öppna
områdets buskmarker och småskogar träffas också den vackra,
Ii vitstrim m i ga »boli», Tragelaphus sçriptus eller någon underart af
denna. T liknande trakter förekommer äfven en ganska stor, svart
antilop med ett rödgult märke på bakryggen. Den kallas »bi»
och är Cephalophus sylvicultor eller möjligen någon lokalras af denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
