Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Resa i Perus och Bolivias gränstrakter, företagen med understöd af Vega- och Wahlbergsstipendierna, af Erland Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flat skifva. Topos använda de nu lefvande Quichua-kvinnorna att
fästa i hop den schal de bära öfver axlarna. Moderna topos äro
alltid spetsigare än de gamla. De tyger, hvaraf rester finnas i
grafvarna, äro också så groft väfda, att trubbiga topos ej behöft sticka
sönder dem. Krukgods är sällsynt. Mönstren på dem äro mest
rut- och spiralmönster, målade i svart, sällan i gulhvitt. Många
grafvar, som säkert ej äro plundrade, innehålla intet grafgods utan
blott skelettdelar. Alldeles tomma grafhus förekomma äfven. Oftast
beror väl detta därpå, att skeletten fullständigt multnat bort, men
ibland synes det sannolikt, att grafhuset aldrig användts.
Stundom uppmärksammas i grafvarna alldeles moderna föremål,
sålunda fann jag i en graf i Quiaca, där bronsföremål funnits
tillsammans med trepanerade kranier, krukor af modern Pucara-tillverkning
och glasflaskor. På en af de senare stod på dålig tyska »Die
Keisserliche privelegiert Altonatiche W. Kronessents». Dessa hafva
införts i grafvarna af de nu lefvande quichua-talande indianerna,
antagligen i samband med grafvens plundrande. Ofvan har jag
omtalat, att föremål nedlagts i grafvarna för att förhäxa misshagliga
personer.
I en grafgrotta tillvaratog jag en förgylld glaspärla, i en annan
ett stycke af ett kohorn tillsammans med bronsföremål.
Begrafning på det gamla sättet i grafhus eller grafgrottor
fortsattes länge efter spanjorernas eröfring af landet på samma sätt som
förut, likaså pressning af kranierna o. s. v. Bandelier[1] skrifver
sålunda på tal om det katolska prästerskapets försök att utrota
indianernas gamla begrafningssätt. »Not only was the ancient mode of
burial extensively practised until more than a hundred years after
the first arrival of the Spaniards but the cloth, with which all the
corpses (ancient and modern) were covered, was periodically
renewed as late as the middle of the seventeenth century.
The fact that food and drink also were replaced from time to time
implies, that the vessels found along with the bodies are no longer
those originally buried with them.» Bandelier påvisar, att
pressning af kranier förekom ännu i slutet af 16:de århundradet, då
sådan förbjöds genom vicekonungen D. Francisco Toledo.
Det blir därför mycket svårt att, enär alla föremål i grafvarna
träffas ytligt, afgöra, om allt hvad man finner bisatts samtidigt med
skeletten eller ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
