Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta människoraserna, af Erik Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och främst de tre delarnes samhörighet och deras fossila
beskaffenhet. Först sedan Dubois hemkommit och vid demonstrationer å
talrika antropologiska kongresser förevisat de märkliga fynden,
enades de flesta i att erkänna riktigheten med afseende å de tvenne
anmärkta punkterna. Men desto mera gingo meningarna isär, då
det gällde att inordna den nyfunna varelsen i det zoologiska
systemet. Somliga ansågo, att en apa af betydliga dimensioner förelåg,
andra att en lägre människoras var funnen. Dubois drog vid de
antropologiska kongresserna mediet af de framställda meningarna
och kom därigenom till sin egen uppfattning om apmänniskan.
Det var den framstående tyske anatomen Gustaf Schwalbe i
Strassburg, som till slut i ett arbete af år 1899 löste
pithecanthropusfrågan. Genom användning af en exakt metodik vid undersökning
af kalotten, kom han till det resultat, att pithecanthropus med
afseende å skallens form står vid eller omedelbart öfver de nuvarande
apornas öfre gräns. Den närmar sig mest schimpansen, icke gibbon,
som man förut ansett, och är i allmänhet att uppfatta såsom en mera
odifferentierad apform, som stått nära den urform, ur hvilken dels de
nuvarande aporna, dels människan utvecklat sig.
Schwalbes undersökning af pithecanthropus ledde till en förnyad
undersökning af Neanderthalskallen 1901. Redan en ytlig
undersökning af de bägge kalotterna visar ju, hvilken betydlig
öfverensstämmelse det finnes mellan dem. Denna undersökning ledde till
resultat, som kunna anses vara epokgörande såväl för frågan om
människans härstamning, som för den fysiska antropologien i
allmänhet.
Den mänskliga kulturens utveckling går långsamt framåt. Det
hade nu förflutit nära 50 år sedan Neanderthalfyndet gjordes, och först
på de senare åren, 1900 och 1901, kunde full klarhet vinnas i detta
märkliga fynds tolkning. Efter den lifliga diskussion, som på
60-talet fördes öfver det af män sådana som Lyell, Huxley m. fl.
följde efter den Virchowska domen 1872 en period af tystnad, då de
bortglömda och ouppmärksammade kvarlågo i Bonns museum. På
senare åren hafva de emellertid åter kommit fram i ljuset och ånyo
dragit den vetenskapliga världens uppmärksamhet på sig. Detta
har framför allt skett genom den ofvannämnde Schwalbes
undersökningar.
Från en viss synpunkt kan man nog säga, att Schwalbes
undersökningar icke innehålla nya upptäckter, ty de bekräfta en af
de ofvan refererade åsikterna, nämligen Kings och Copes, enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
