Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta människoraserna, af Erik Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Betydelsen af de senare årens undersökningar ligger i de
framställda fakta. Vi hafva i pithecanthropus och Neanderthalrasen lärt
känna nya, märkliga former af i en aflägsen forntid lefvande
varelser, som utfylla luckan mellan den högsta djurorganismen och
människan på ett sådant sätt, att man icke kan säga, hvar den ena
slutar och den andra börjar.
I fråga om föregångaren till det led i utvecklingen, som
Pithecanthropus representerar, äro meningarna mycket delade. Vissa
forskare anse, att redan under tertiärtiden de lägre människoraserna
framgått ur primitiva däggdjurs former af väsentligt annat slag än
de nu lefvande. Andra härleda pithecanthropus ur varelser, som
stå de antropoida aporna nära. Vid denna frågas bedömande finnes
endast ett säkert faktum, och detta talar obestridligen för den senare
åsikten. Det är hvad jag skulle vilja kalla för det fysiologiska
beviset för människans härstamning ur lägre djurformer. Det är sedan
länge kändt, att skilda djurslags blodserum utöfvar en förstörande
inverkan på hvarandras blodkroppar. Insprutas hundblod i en kanin,
så dör denna. Icke så med närbesläktade. En kanin tål blodet
från en hare, en hund från en räf o. s. v. En tysk forskare
Friedenthal har anställt nya försök i denna riktning, enligt hvilka satsen:
»lika familjer ha lika blod» ännu mera besannas. Människoserum
löser sålunda blodkropparna hos alla djur från de lägsta till halfapor
och apor utom hos de människoliknande aporna. Detta talar
otvifvelaktigt därför, att bägge dessa divergerande grenar utvecklat sig ur en
gemensam, närstående urform.
Trots den stora allmänna öfverensstämmelse, som finnes mellan
de fossila öfvergångsformerna och människan, äro vi emellertid
ingalunda berättigade att uppställa en direkt utvecklingskedja af sådan
art, att pithecanthropus uppstått ur apor, Neanderthalmänniskan ur
pithecanthropus och homo sapiens ur Neanderthalaren. Visserligen kan
man vara frestad härtill, då man ser en sådan serie skallformer, som
å figuren 1 äro ställda bredvid hvarandra, och i hvilken de olika
leden endast genom obetydliga karaktärer äro skilda från hvarandra.
Men detta vore lika oberättigadt, som om man ordnade de
nuvarande människoraserna efter skallens olika utveckling och härledde
den ena ur den andra.
Svårigheter utaf allehanda art uppstå, då man försöker en sådan
härledning som den ofvannämnda. Det är redan framhållet, att
Dubois insatte pithecanthropus direkt i människans stamled.
Ohållbarheten häraf framgår af de nyare undersökningarna af Neanderthalaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
