Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mysterieceremonier och deras ursprung, af Nathan Söderblom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stammar i Central- och Nordaustralien finnas andra företeelser, som
äro senare inkomna. Så tyckes omskärelsen och uppskärningen,
som brukas hos dem, ha förträngt tandutslagningen, som ännu
användes vid de ungas invigning i de sydöstra stammarna - ett
ypperligt bevis för att; man bör akta sig för ett generaliserande
evolutionsschema.
Pirrauru-äktenskapet, det vill säga ett slags gruppäktenskap
eller, bättre uttryckt, en kombination af polygami och polyandri,
förekommer hos de mest efterblifna stammarna omkring Eyresjön,
som Howitt sammanfattar under namnet Dieri-nationen. Vi finna
intressanta genomgångsformer hos de något längre komna stammarna
i sydost, och, i samband med en större eller mindre upplösning af
klanorganisationen, hos vissa stammar en mera bestämdt individuell
karaktär hos den äktenskapliga förbindelsen. Där
pirrauru-äktenskapet härskar eller öfverväger, räknas härkomsten från modern.
Hos andra stammar, dels i norr från Carpentariaviken ned till Alice
Springs, dels längre ned i söder och öster, räknas barnen till faderns
grupp inom stammen. Stammen har i vanliga fall två eller fyra
totemgrupper.
Äfven i fråga om äktenskapet vilja Andrew Lang, Ernest Crawley
och andra göra gällande, att monogamien i sydost är det
ursprungliga och pirrauru i centrallandet ett senare inkommet förfall.
De sagesman, vi här mest anlita, hylla en motsatt mening: att
monogamien utvecklat sig ur pirrauru-förbindelsen.
Tillsammans omspänner det område, som nu är sammanhängande
eller sporadiskt undersökt, mindre än den östra hälften af Australien.
Väster om våra stammar vidtar terra incognita i etnografiskt hänseende.
De ingående undersökningar, som nu föreligga af det australiska
stenåldersfolket, äga en mycket stor betydelse. Uppfattningen af
totemismen har redan grundligt förändrats.[1] Enligt min öfvertygelse
nödga Spencer och Gillens och Howitts med beundransvärdt
tålamod och fotografisk trohet, lyckligtvis utan någon jämförande metod
eller förvillande teorier utförda beskrifningar till en revision af
religionshistoriska teorier, som kanske varit eller äro enväldigt härskande.
Så i fråga om animismen, polydemonismen, gudsföreställningens tidiga
utseende och offrets historia.
Naturligtvis måste den analogi, som sluter från de nu lefvande
»naturfolken» till kulturfolkens tillstånd i förhistorisk tid, handhafvas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
