Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mysterieceremonier och deras ursprung, af Nathan Söderblom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och barnen. Men de heliga redskapen röras under hela tiden så
hastigt, att man just ingenting kan se af dem. Slutceremonien
består i att männen bära sina churinga in i kvinnornas läger. Men
när de komma nära, kasta de sig ned på magen och dölja de
heliga föremålen. När de resa sig, vända de sig hastigt om och
omges genast af de öfriga männen.
I själfva verket återfinna vi här hvad som på flera ställen
framträder i mysterierna. Kvinnorna och de oinvigda få se en smula,
vara med om så pass mycket, att resten ter sig för dem desto
mer hemlighetsfull.
Den mest påfallande uppgiften ha churinga under mysterierna
genom det ljud, som åstadkommes med dem. Genom att hastigt
svängas med eller utan ett rephandtag åstadkomma dessa churinga,
eller hvad de heta, ett hvinande och surrande ljud, som hålles i
gång så starkt som möjligt under invigningsriterna och äfven eljest
vid mysteriernas utförande. Det är tröttsamt. Men det gäller att
hålla i, ty Alcheringa-fäderna där uppe i luften lyssna och bli vreda,
om det tystnar. Gärna utväljas de muskulösaste männen till att
hålla denna musik i gång.
Har churinga-ljudet öfverallt något med åskan att skaffa? Visst
är, att när det åskar, tror man att det är förfäderna eller den stora
urfadern uppe i skyn, som svingar sin churinga. Detta kan ju
äfven vara en senare sammanställning. Luritjastammen i norr
(Northern, s. 420) har en legend om churingasvingandets uppkomst.
Man har där föreställningen om en först under mysterierna för
ynglingarna omtalad varelse uppe i himlen, som kallas Atnatu. Det
berättas om två män af Bulthara-klassen, att de hörde honom där
uppe bullra med sin churinga. För att göra efter, togo de en
barkbit, bundo ett snöre om den och svängde den, men fingo ej fram
det rätta ljudet. Men till sist lyckades det dem, när de kommit
på den tanken att göra en churinga af mulgaträdet, en acaciaart.
Vidare berättas det, huru stammen fick underrättelse om, att churinga
skola fabriceras och svängas, när ynglingarna undergå
invigningsceremonierna. Atnatu har med sitt spjut dödat en hel hop män
och tagit dem upp till sig, därför att de icke svängde churinga.
Howitt säger uttryckligen (sid. 538) om stammarna i sydost, att
ljudet af churinga, som där heter mudthi, föreställer åskans
mullrande, och att åskan är Daramuluns röst. Där är ljudet af
»hvinaren», »rytaren» mycket heligt. Umbara, en infödd vän, sade en
gång till Howitt: »åskan är hans röst där uppe, när han ropar åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
