Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnés Svenska resor, af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framställde den åsikten, att jordens utdanande berodde såväl af
vattenminskningen som af landets eget uppåtstigande.
Linnés första observation härom på denna resa nedskref han i
Hälsingland: Emellan Iggsunds gästgifvaregård och Hudiksvall såg
jag samma violetta lera ymnogt, jag fick se henne i mografvarna
göra ett stratum och observerade på en backe, högre än sjön, som
strax låg jämte, backen vara 9 alnar hög, af hvilken humus var 2 à
3 tvärfinger. – – Uti denna lera lågo små hvita conchæ læves helt
hele, men det violetta, då jag examinerade dess partiklar, tycktes
det mig vara bruna conchæ, som finnas ymnogt vid hafsstranden.
Tror alltså jag fast, att alla de dälder och kärr hafva varit hafvet
och att öfversta af berget fordom varit klippor.
I Medelpad vid Hässjö kyrka fästades han uppmärksamhet vid
ett väldigt stenblock. Han antecknar: Strax därpå, då vi kommo
in till kyrkan, såg jag en sten, ganska stor, som låg ofvan på
jorden straxt vid kyrkan, öster norr. Credulum vulgus (den lättrogna
mängden) refererade, att då kyrkan höll på att byggas, skola trollen
villa slå neder henne, men hinde ej kasta fram. De viste mig på
öfra sidan 5 hål efter 5 fingrar. (Linné har afritat dessa.) Till dessa
flyttblocks uppkomst och placering har det varit en långt senare
forskning förbehållet att gifva den rätta förklaringen. För Linné var
det äfven här det allhärskande hafvet, som visat sin makt. Vid
detta möte med denna naturföreteelse säger han ej sin mening. Han
gör det först senare. Anländ till Umeå, vek Linné af från
landsvägen för att komma till de lappska fjällen i Lycksele lappmark.
Denna färd, som börjades den 26 maj, gick först på nästan obanade
vägar, där han med lifsfara satt på hästen, som snafvade emellan
stenarna vid hvartannat steg. Många, skrifver han, hade tillförne
persuaderat mig, att det vore omöjligt resa till Lycksele om
sommaren, men jag tröstade mig med Salomons ord, att ingenting är
omöjligt under solen. – – Dessutom, att allting skulle vara svårt, blef
jag satt på en häst utan sadel med bolster på, ej heller betsel, utan
ett rep bundet om understa maxilla, och så reste jag till fjälls. Snart
måste färden fortsättas i båt. Som ett exempel på, hur utan
kunskaper han var i traktens geografi och utan hjälpmedel i kartor eller
beskrifningar samt med hvilken försiktig tvekan han antecknade
efter hörsägner, kunna tjäna följande rader från den 29 maj: »reste helt
bittida från Granöen uti en håp, id est navicula, de qva infra, uti
Umeå västra flod, ty Umeå blifver composita ex geminis
(tvillingsflod) vid Gresile 2 mil från Umeå. Den ena ramus (grenen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
