Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnés Svenska resor, af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla skarpa fält i skogen än på något annat ställe i Sverige. – Vid
Hall tog Linné reda på sälfångst och ståndnät.
Vid Hau såg han den trefligaste bondgård han sett i hela riket.
Den hade, säger han, ingen granne omkring sig på 1/2 mil; ty på
tvenne sidor stänger hafvet och ett litet träsk och på de två andra
stora och sterila kalkhällar. Tvenne åboar bodde tillsammans, hvardera
hade sitt hvita och vackra stenhus, utom mangården af trä byggd
och med tjära öfverstruken. In uti husen såg allt snyggt och rent
ut; köket fullt med kopparkittlar till 10 à 15 på hvardera stället,
större eller mindre. Mangården inneslutades af humlegårdar och
trädgårdar samt stora löfrika lönnar, i hvilka voro uppsatta
åtskilliga små träcylindrar, ofvantill ihåliga, att starar och andra små fåglar
här måtte lägga sina ägg och utur de löfrika träd fägna inbyggarne
med en stadig musik. Hvad som hade varit öppet af gården hade
blifvit igenstängdt med sköna vedkaster. Här sannades det bekanta
rimmet: »En åtta kos bonde, som hafver en häst, bor långt upp i
skogen och fri för mång gäst, han mår allrabäst». På Fårön
undersöktes sandhafren, flygsanden och sandbergen, som Linné jämför
med de holländska dynerna. Därefter följdes Gottlands östra kust.
Vid Kyllei beskrefvos och afritades stenjättärna, ganska stora och
tjocka kalkstenar till 4 à 6 famnars höjd, ställda i rad liksom rudera
efter kyrkor och slott; de som stodo nedanför backen voro högre än
de öfre, så att allas hufvud syntes lika höga. När man var ett stycke
ifrån dem, sågo de ut som stoder, bröstbilder, hästar, och jag vet
icke hvad för spöken. Ofelbart är, att alla dessa till förene varit
ett kalkberg, men sedermera, då hafvet ännu stod nästan så högt som
de, och allt vidare till dess det lämnade deras rötter blifvit slipade,
sönderskurna och formerade af hafvets svallande och brusande vågor
till den skapnad de nu äga.
Då Linné kom till Alskogs kyrka, fann han, att den låg på ett
ställe, där själfva naturen gjorde ett råmärke mellan norra och södra
gebitet. Hela norra delen af Gottland, som de hittills genomrest,
bestod af kalkflisa under jorden och därofvanpå hård och torr mark
samt barrskog; men här, som ett nytt land begyntes, hvilket varade
allt åt söder, var mest sand eller 1er och mylla utan bergshällar;
vid byar och ängar fanns mera löfskog af ek, ask, björk, hassel,
hagtorn, slån. – Vid södra udden af Gottland låg för dem landets
årliga tilltagande så för ögonen, att de aldrig sett tydligare exempel.
– Landet, som här sågs sakta kullrigt, var åt östra sidan liksom en
ryggad åker, hvars ryggar gingo parallellt med stranden. Sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
