Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnés Svenska resor, af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
noggranna undersökning skildrar han sålunda: Vi gingo ifrån stranden
uppåt landet, att noga räkna så många ryggar vi tydligen kunde se
och skilja, att vi ej måtte förtaga oss pä något år, då vi räknade 77
helt säkra landtryggar, af hvilka den sista låg åtminstone 500 alnar
ifrån hafvet, efter den räkning vi kunde göra genom steg; hade vi haft
instrumenter, att vi kunnat afväga den 77:de ryggen mot hafvet, så
hade vi ock kurmat sluta, huru mycket hafvet här sjunkit undan på
77 år; ty ett sådant årligt tilltagande i land har jag aldrig sett, så
vida jag farit och rest. Det faller mig dock sällsamt, att den 77:de
ryggen ifrån hafvet ligger så högt, att man öfver landet kan se åt
västra sidan. - Hoburgen beskrifves liksom förut Torsburgen. 1/4 mil
i norr från Hoburgen låg en sten, så stor, att ingen mänsklig makt
dit kunnat fört honom; han låg ock nästan midt på landet, eller
midt emellan östra och västra hafssidan. Denna stenarten var helt
främmande på detta land. – Höjden var 3 alnar och bredden 7, men
emellan östra och västra sidan knappt en famn; han låg alldeles
ofvanpå jorden och bestod af en röd spat såsom en Ålandssten,
emellan hvilkas tärningar lyste ett svart skimmer, som här och där,
hvarest solen verkat, gläntsade af guld. – Efter alla saxa eller
gråstenar genereras under jorden; efter denna sten låg alldeles ofvan
på jorden, där intet land var högre och allt annat var kalk; och
efter denna stenart var främmande här på landet, är svårt att begripa,
huru denna kommit hit, och om vattnet varit mäktigt att rulla honom
ifrån Sverige eller Ryssland, den tiden detta land låg under vattnet.
Om denna sten säger han i sitt tal om jordens tillväxt 1743: En
stor af mica (glimmer) bestående sten, som synes på en fjärdings
vägs afstånd från Hoburgen och är svårare än den af
människokrafter kunnat röras, ligger dock intet på sitt naturliga rum; ty här
finnes icke något ämne, som är tjänligt att alstra densamma; hvaraf
slutas, att den blifvit hit bortförd från Sverige eller Ryssland genom
hafvets flod den tid, då Gottland ännu var sänkt under vatten. –
Stenbrotten vid Bursvik besöktes, hvarifrån utskeppas all den sandsten, af
hvilken slottet i Stockholm och andra palats äro byggda. En utfärd
företogs till Karlsöarna, där fiskmåsarna och andra sjöfåglar flögo
omkring dem i stor myckenhet med skrik och låt. Linné jämför
dessa öar med Torsburg och Hoburg, hvilka berg eller burgar
ofelbart, den tiden hela Gottland stod under hafvet, liknat dessa två
Karlsöar. Ett par dagar därefter kommo de till Roma. Om denna
plats skrifver Linné: Roma kloster, där nu landshöfdingen residerar,
är en oförlikneligen väl belägen plats, utomdess väl byggd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
