Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnés Svenska resor, af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sköna stenhus och vackra trädgårdar. I söder ser man stora ängar
och i norr vida åkerfält, bägge instängda af en vintergrön tät skog,
hvilken på alla sidor infattar denna härlighet. I norr ser man från
residenset Roma kyrka, till hvilken en lodrät (snörrät) landsväg
löper. Ladugården var här en af de präktigaste, och hade man
tillfälle att se, huru tiden kan spela sin metamorphosin starkare än
någon Ovidius: man såg ett härligt kloster af marmor uppbyggdt,
upphugget och slipadt, vara förvändt uti ett fähus, som alltså är det
präktigaste fähus man ser i Sverige. – Gottlandsresan afslutades i
Visby, därifrån de resande, som ogärna ville förtro sig åt postjakten,
som var liten, svag, gammal och oduglig och än mer dess skeppare,
först efter flera dagar kunde komma. Färden från Gottland den 25
juli skildrar Linné så: »Kl. half 6 om morgonen stego vi om bord,
med lifsfara kommo vi utur hamnen för en brännande siö, vännerne
och Visby försvunno, Carlsöarne stego fram, nordan vädret begynte
pipa, vågorna blefvo rasande, fartyget kastades emellan de brusande
böljor, Gothland försvan, cameraderne blefvo siö-siuka, taklen begynte
springa, förtviflan intog våra hjertan, och vi befalte vår sak i Guds
händer. Siöfolket sprungo up i masten, sågo på en gång Gothland
och Öland, stora seglet togs neder, fåckan allena var tilräckelig, Öland
kom i allas ögnesikte, stormen saktade sig, fartyget hamnade vid
Böda kyrka och vi prisade Gud, som oss frälst utur faran». Resan
fortsattes öfver Öland till Färjestaden, därifrån de foro öfver till
Kalmar. Under återresan genom Småland, där han besökte sitt
fädernehem Stenbrohult, antecknade han en mängd vidskepliga
folkseder. Linné kallar sådant raller och lappri. Jag håller före,
skrifver han, det skulle vara ett artigt argument, om någon af vidskepelse
ville göra en ansenlig samling och visa, hvarifrån hvar och en först
kommit. Trots denna den gryende upplysningens syn på dessa ting
intressera de honom dock såsom allmänna och betecknande
företeelser, särskildt i afsides liggande trakter. I sin bok »Värend och
Virdarne» (II, s. 2) säger Hyltén-Cavallius, att Linné var den förste
i vårt land, som skänkte en mer än blott tillfällig uppmärksamhet
ät dessa kvarlefvor, och han kan således med allt skäl sägas ha
grundlagt etnologiens studium i Sverige: hans anteckningar under
resorna äro ännu en för detta studium ovärderlig källa. – I snabba
dagsridter återvände Linné genom Östergötland och Närke samt
stora landsvägen norr om Mälaren till Stockholm, dit han återkom
den 28 aug. Resebeskrifningen utkom först på hösten 1745 och dä
försedd med två kartor, de första provinskartor, som i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
