Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mysterieceremonier och deras ursprung, af Nathan Söderblom. Forts. från sid. 209.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrustning, som någon släkting eller vän skänkt honom. Den består
af ett rep af tvinnadt opossumskinn till bälte, en kolt eller ett
blygdskydd, ett pannband och ett spetsigt ben att sticka genom den
genomborrade mellanväggen i näsan.
En eld göres i ordning en bit därifrån. Ynglingarna föras dit
af sina kabo’er och ställas så nära elden de kunna tåla. De få icke
röra sig, äfven om vinden skulle blåsa eld och rök i ansiktet på
dem, förrän »bölaren» ljuder en bit därifrån, då de föras från elden,
läggas ned på stigen och öfverhöljas med opossumskinn och skynken.
Under tiden ligger bakom hvar gosse hans mor, väl öfvertäckt
af grenar. Männen komma och taga bort kvinnorna, som nu måste
bege sig några kilometer därifrån, där de göra ett läger för sig
själfva och stanna under uppsikt af någon gammal man, tills
männen komma dit.
Nu börjar för gossarna den egentliga invigningen. Under
vandringen till den mindre Bunan, mysterieplatsen, förekomma flera
besynnerliga upptåg. Medicinmännen göra sina danser och konster.
Väktarna förklara allt för de unga.
Meningen är, att den unges lif nu inträder i en ny period.
Sambandet med modern och barnens lekar skall tvärt afbrytas.
Ynglingen skall bli man, få afsmak för sitt förra barnsliga lif och
känna sina plikter såsom invigd medlem af stammen. För detta
ändamål äro mysterierna iscensatta så, att de kunna göra ett
öfverväldigande intryck på de nya åskådarna. Det händer också, att
gossarna, hjärtskrämda, streta emot af alla krafter, för att slippa
vara med. Howitt såg ett fall, då gossen spjärnade emot, klängde
sig fast vid sin mor och skrek ohäjdadt. Han skildes från henne
med våld. Men de äldste samrådde och beslöto att icke taga honom
med. Han var ännu för barnslig.
Eljest sätta ynglingarna och deras väktare naturligtvis en heder
i, att de hålla sig så modiga och karlaktiga som möjligt. De
instrueras från början att icke låtsas om hvadhelst de se och höra
och hur de än behandlas.
På vägen till den heligare och mindre mysterieplatsen, som
stundom är delad i två, gällde det att hålla sig för skratt. Männen
uppförde alla möjliga befängdheter och sade allt hvad de kunde hitta
på: grofheter och skämt om hvartannat, i ord och mimik. De
härmade barnlek, i det de hoppade och dansade omkring små
figurer, hopsmetade af markens lera. Ur skogssnår bredvid vägen
kommo några gamla män fram och härmade oxar och buro sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
