Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mysterieceremonier och deras ursprung, af Nathan Söderblom. Forts. från sid. 209.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvinna, om de påträffade en sådan. »Så småningom», sades det till
dem, »skall du få en hustru.»
Det hela pågick från kl. sex på aftonen till nära tre på
morgonen med små uppehåll. Hördes ljudet af »hvinaren», voro alla
genast på benen igen med förnyad ifver.
Vid tretiden lade sig alla till hvila med skinn och grenar
öfver sig, och eldarna fingo slockna. Men ett par timmar senare
väcktes man igen. Sånger sjöngos från de olika lägren, och efter
ett slags frukost voro dansen och ceremonierna i full gång igen.
Fram på dagen lämnade man platsen. På vägen gjordes af jord
en liggande bild af Daramulun. Männen klädde ut sig med
grenar, dansade och ropade: »Daramulun», medan de nyinvigde
fördes fram. Framför bilden sade Gunjerung ånyo till dem: »Det här
är Biamban, som I hört om, som kan gå hvart han vill och göra
hvad som helst. Gören I något sådant här, när I kommit tillbaka
till lägret, eller talen om det för kvinnorna och barnen, blifven I
dödade.» Sedan kastades grenarna öfver bilden, och det hela höljdes
och gjordes oigenkännligt, liksom man förut gjort med
mysterieplatsen.
Nya viktiga ceremonier företogos på förmiddagen. Bland annat
lades Yibai, en man af Yibai-gruppen, ned i en graf, med pinnar, löf
och gräs öfver sig och ett med roten uppryckt träd på bröstet.
Noviserna fördes fram under dans och melankolisk sång af de
andra. Till sin häpnad fingo de se löfven röra på sig, och Yibai
reste sig upp, dansade sin magiska dans i grafven och visade sin
»joia» i munnen. Han troddes då ha mottagit den direkt från
Daramulun.
Under ceremonierna får ingen tvätta sig. Men nu aflägsnades
med vatten alla spår af kol och af ceremonierna. På ett ställe togos
mudthi’erna, »hvinarna», fram och visades för de nyinvigda. Och
det sades dem, att det var dessa, som åstadkommit ljudet.
Nu fingo de unga gå för sig själfva, utan att kabo-männen
bekymrade sig örn dem. Ceremonierna hade för Howitts skull
förkortats till omkring trettio timmar, en tredjedel af den vanliga tiden.
När man kommit på långt hörhåll från kvinnornas läger,
hojtades åt dem, och svar kom, att allt var klart. Gossarna gjordes i
ordning och målades. Sedan buros de på axlarna af kabo-männen,
medan de andra omgåfvo dem med en tät skog af grenar.
Framför lägret var en rymlig hydda gjord af grenar, där gossarna sattes
ned, och mödrarna och andra anhöriga kvinnor fingo se dem och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
