Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mysterieceremonier och deras ursprung, af Nathan Söderblom. Forts. från sid. 209.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man kan i stort sedt draga en gräns från Carpentaria-vikens
sydspets i norr till Murray-flodens mynning i söder. Den anger
ungefär skillnaden mellan omskärelse i väster och tandutslagning i
öster. Den senare kallas Kuringal, men uppträder äfven under en
något annan typ, vid namn Bora.
Bland centralstammarna, som ha omskärelsen till
initiationstecken, kan en bestämd skillnad göras mellan de sydligare, som äro
Banapa, det är omskurna, och de norra, som äro Bida, det betyder
både omskurna och underskurna, en smärtsam ytterligare operation,
som där företages någon tid efter omskärelsen. Gränsen, som skiljer
dessa båda, går söder om Eyre-sjön ungefär från öster till väster.
Spencer och Gillen nämna en stam, Larakia, i Port
Darwindistriktet längst i norr, som har initiation utan vare sig omskärelse
eller tandutslagning. Invigningen består där i en rad svåra prof,
som ynglingarna måste undergå. Våra sagesman hade icke tillfälle
att öfvervara dessa ceremonier.
Jag vill nu beskrifva en invigning med omskärelse och väljer
Warramunga-stammen, som bor ungefär midt emellan Eyre-sjön
och Carpentaria-viken. När vi komma från de sydöstra stammarna
till Centralaustralien och de norra trakterna, märka vi midt
under väsentliga öfverensstämmelser en hel del olikheter, äfven utom
den redan nämnda. I allmänhet lefva de stammar, vi nu komma till,
i armare förhållanden. De totemistiska ordningarna äro striktare.
Mer tid och uppmärksamhet ägnas åt de magiska förrättningarna i
och för födans och villebrådets trifsel och förökning. De totemistiska
ceremonierna ha sålunda en större plats. Af särskildt intresse är
att iakttaga ceremoniernas sammanhang med det stora väsen,
närmare bestämdt, den urfader, det begynnelse-totem, den himmelske
höfding från gamla tiden, eller hur vi vilja kalla denna varelse,
med hvilken vi redan gjort bekantskap. Hos sydstammarna hör
berättelsen om detta väsen till det viktigaste och hemlighetsfullaste
i mysterierna. Vi iakttaga en viss olikhet hos central- och
nordstammarna. Dock synas mig Spencer och Gillen en smula öfverdrifva
skillnaden. Föreställningen finns äfven här, fastän i ett skick, som
synes mig mer primitivt, om jag så får uttrycka mig. - Andrew
Lang och nu äfven Jevons anse, att vi ha att göra med ett förfall,
en glömska af något, som förut varit mer likt sydoststammarnas tal
om Daramulun och hans gelikar. I och för sig är denna mening
ej otänkbar. Vi ha redan sett exempel på, hur vissa ceremonier,
som äro i svang längre i söder, kommit ur bruk och endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
