Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mysterieceremonier och deras ursprung, af Nathan Söderblom. Forts. från sid. 209.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rudimentärt fortlefva längre i norr. Men i detta fall synas mig de lägre
stående stammarna, som Spencer och Gillen undersökt, visa
föreställningar om den eller dem, som inrättat ceremonierna, i ett
sådant skick, att vi kunna komma deras väsen närmare inpå lifvet.
Den utförligaste beskrifning, vi ha på en centralaustralisk stams
ceremonier, är den, som Spencer och Gillen gåfvo öfver
Arunta-stammarna i sitt tidigare verk. Warramunga’ernas ceremonier, som
äro typiska för en hel grupp stammar i dessa trakter och hvilka för
öfrigt endast i punkter, som för oss äga underordnad vikt, skilja
sig från flertalet stammar söder och norr om dem, beskrifvas i det
senare arbetet: The Northern Tribes of Central Australia, sid. 348 ff.
Gossens hissande, som på flera håll öppnar raden af ceremonier,
förekommer icke här. Det går ej längre bort än till
Kaitisch-stammen. Man tar då den unge ut i skogen, och männen kasta
honom i luften. Det händer, att den äldre man, till hvilken
han står i sådant förhållande, att han skall hjälpa till och förse
honom med föda, passar på att ge honom ett nyp med anmaningen:
»jag skall lära dig att skaffa mig föda.»
Vanligen sker invigningen med en och en, stundom med ett par.
Vårt fall hos Howitts stammar omfattade tre på en gång. Gossen
hos Warramunga, hvars invigning Spencer och Gillen bevittnade,
tillhörde vindens totem samt vidare inom stamhälften Kingilli den
af de fyra underafdelningarna - stammen är åttadelad - som heter
Thakomara, och hans namn var Wagarithimina. När han blef fjorton
år, sade hans äldre bröder, det är den grupp af unga män, som hos
oss skulle närmast kallas äldre bröder eller kusiner, till honom, att
nu var det slut med hans lekar med barnen och hans vistelse i
kvinnornas läger. Han skulle ut på jakt med de vuxna och se
stammens mysterier. De och några män inom en sidogrupp,
Thungalla, som voro i sådan släkt till honom, att de voro bröder till någon
af de kvinnor, som enligt stamreglerna kunde bli hans svärmor,
togo honom med sig ut i »the bush» och bodde där med honom.
Samma dag utförde hans gamle far heliga ceremonier till vind-totemet,
hvilka den unge ej fick se.
På natten väcktes gossen af en Thungalla-man med ett slag
på bröstet och uppmaningen att nu tiga och icke säga ett enda
ord, om han ej tilltalades. Sedan smorde han gossen, målade
honom med röd ockra, band en hårgördel om midjan och
kvinnohufvudband om hufvudet på honom och tecknade fram och bak
tecknen af hans totem. På morgonen virades skinnband om hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
