Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mysterieceremonier och deras ursprung, af Nathan Söderblom. Forts. från sid. 209.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Före solnedgången kallades hans systrar och »mödrar» till
honom, det är systrar, kvinnliga stamkusiner, moder och stammostrar.
De lade sig öfver honom och sade en och en: »Du får icke
sällskapa med pojkarna längre, icke gå nära intill kvinnornas läger eller
stryka omkring i närheten, när det är mörkt; du måste alltid sköta
dig själf, icke dricka rent vatten, bara smutsigt.» Sedan togo
mödrarna honom med sig ett godt stycke och kastade honom då
och då upp i luften. När männen kommo rusande, släppte de
honom och ilade undan.
Nu fick han för första gången se en helig ceremoni, tillhörande
två Tjunguri-män af eld-totem. Sedan dansade några män med
löfruskor fastbundna på benen, och därefter fick han under flera
timmar höra på mungai-sånger, som berätta om de gamla totemistiska
stamfädernas historia.
Invigningssången är, egendomligt nog, densamma hos både
Arunta, Warramunga och Wulmala. Traditionen om omskärelsen är
också lika hos dem. En Alcheringa-förfader vid namn Kukaitcha skall
ha inrättat den. Sången lyder (sid. 351 noten): Irri yulta yulta rai ul
katchera ul katcha arai irri yulta yulta ra ul katchara ul katch ai.
Det är i Australien mycket vanligt, att betydelsen af de heliga
mysteriesångerna råkat i glömska, under det att de upprepats släkte efter
släkte eller därför att de vandrat från en trakt till en annan. Man
kan jämföra obegripna heliga formler och långa texter hos religioner,
med högre utbildning, t. ex. sanskrittexterna, som buddhist-prästerna
i Nepal rabbla upp.
När ynglingen var som mest uttröttad, fick han höra
»hvinaren» gå och blef, som han sedan berättade, så rädd, att han »icke
kunde göra någonting». En Thapungarti- och en Tjunguri-man lade
sig ned och bildade en bänk, hvarpå gossen lades och hölls med
band och starka armar under operationen. Sedan fick han resa sig
och med hökfjädrar beröra hufvudena på männen, så att tystnaden
bröts och de kunde tala till honom.
Blodet uppsamlades i en sköld och sändes till modern, som
hade att dricka af det och ge mannen, som kom med det, en
present af mat.
Dagen därpå hände något märkvärdigt. Han fick se
murtu-murtu, såsom »hvinaren» där kallas. Hans gamle far satte den i
händerna på honom, utlade de hemlighetsfulla tecknen och sade
till honom: »Bär den hela tiden, tappa icke bort den; låt ingen
pojke eller kvinna se den, då blir du dödad. » Sedan berättades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
