Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Ahlenius avliden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL AHLENIUS f 307
Münchens stadsbibliotek af den under tre århundraden försvunna
Carta marina. Först med Ahlenii arbete fick man emellertid en
sammanfattande framställning af Olaus Magni samtliga geografiska
verk, belysande såväl deras inbördes förhållande som den i dem
framträdande geografiska åskådningen och uppfattningen af Nordens
länder och folk.
Geografiens historia var ett forskningsområde, till hvilket
Ahlenius äfven under sina senare år med förkärlek återvände. Sålunda
publicerade han 1900 ett rätt omfattande arbete »Till kännedom
om Skandinaviens geografi och kartografi under i5OO-talets senare
hälft», hvilket med fog kan betecknas som en fortsättning af hans
studier öfver Olaus Magnus. 1903 beskref han ett i Uppsala
universitetsbibliotek befintligt exemplar af jesuitpatern Ferdinand
Ver-biests i Kina 1674 (?) utgifna världskarta, och 1905 utgaf han under
titeln »Landkonturer och hafsvidder» en populär sammanfattning af
sina studier i geografiens historia.
Långt innan geografien som läroämne vunnit plats vid de
svenska universiteten, bedrefs i vårt land ett blomstrande
forskningsarbete på den fysiska geografiens område. Utredningen af
förkastningarnas betydelse för landformerna och den på slutet af 1870-och
under i88o-talet lifliga diskussionen om de svenska sjöbäcknens
bildning länkade våra geologers intresse in på geomorfologiens rika och
lockande arbetsfält. 1880- och 9o-talens intensiva arbete på
kvartärgeologiens område, framför allt De Geers epokgörande utredning af
den skandinaviska landhöjningen, dref afslöjandet af vårt lands
geografiska utveckling till en sådan förfining, att utlandet ännu i denna
dag endast delvis kunnat tillgodogöra sig de svenska forskarnas
arbetsmetoder och resultat.
Vid den tid (1892-95), då Ahlenius framträdde som
geografisk författare, stodo hos oss de humanistiskt skolade geograferna
och de fy s i sk t-geografiskt intresserade geologerna ganska oförstående
och misstrogna gentemot hvarandra. Med öppen blick för den
morfologiska riktningens betydelse och med beundransvärdt
arbets-mod grep han sig an med att lära känna geologernas arbetssätt;
som licentiat och docent deltog han flitigt i geologiska föreläsningar,
öfningar och exkursioner, och under somrarna 1899 och 1900
utförde han ett omfattande fältarbete, nämligen en undersökning och
framför allt djuplodning af de stora lappländska sjöarna från
Malgomajsjön i söder till Lilla Luleälfs sjökedja i norr. Resultaten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
