Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om eoliterna, af Knut Kjellmark - Rutot och fyndorterna i Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 KNUT KJELLMARK.
mycket stora antal eoliter, som hittats i t. ex. flintförande lerlager,
där aldrig några störtvågor kunnat komma åt dem?
Sedan utvecklar Rutot, hurusom ett djupare studium af
eoli-terna tydligt visat, att dessa primitiva instrument bära mycket mera
utpräglade spär efter ett intelligent och reflekteradt arbete, än man
från början kunnat vänta. Och han redogör för några af deras
igenkänningstecken och för de viktigaste typerna: les retouchoirs, les
grottoirs och les racloirs - sådana hittas åtminstone icke bland
»pseudoeoliterna» från Mantes!
I den ifrågavarande uppsatsen uppräknas de eolitiska
redskapstyperna och förklaras deras användning. De äro: knackstenar af 3
slag (enkla, tillspetsade och eggade), städ, racloirs (ett slags
skräp-redskap), vanliga skrapor, knifvar, borrar, retouchoirs (med hvilka
man skärpte eggarna på de genom användning slöa eggredskapen)
och slutligen slungstenar.
För att säkert veta, att man har framför sig en eolitindustri,
måste man finna alla dessa former och i olika stadier af användning,
och hvarje instrument måste förete de säkra igenkänningstecknen,
hvilka bestå dels i otvifvelaktiga spår af bearbetning för att göra
redskapen ändamålsenliga, dels i retuscher för uppskärpning af
eggarna och dels i slitmärken.
I en följande uppsats, den sista, jag skall nämna af Rutot,
»Éolithes et Pseudo-Éolithes» \ lika lärorik, välskrifven och roande
som den förra, besvarar han, efter en i hvarje fall noggrant utförd
analys, följande tre frågor: i) på nytt den om pseudoeoliterna från
Mantes, hvilka han nu i sällskap med dr Hans Hahne studerat,
sedan den senare skaffat jämförelsematerial från ett kritbruk vid
Sassnitz, 2) eoliter och pseudoeoliter från nordtydska fluvio-glaciala
bildningar och 3) ^pseudoeoliter från Rügens kust, hvilka dr Hahne
samlat på platsen för deras bildning.
Den första frågan behandlar han så, att han jämför alla de
former, som träffats bland konstprodukterna från Mantes och Sassnitz,
med de former bland eoliterna, som de närmast skulle motsvara.
För hvar och en särskildt och sedan för alla tillsammans kommer
han till det resultat, att pseudoeoliterna från Mantes och Sassnitz
endast ha en aflägsen likhet med eoliterna, en likhet som endast
den, som aldrig allvarsamt har studerat dessa senare, kan uppspåra.
De äro icke ens värda att kallas pseudoeoliter. Hellre
»pseudocailloux quelconques» !
1 Mémoires de la Société d’Anthropologie de Bruxelles, Bd XXV (1906).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
