Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Klarälfven och dess dalgång, af Sten De Geer (Tafla 2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396 STEN DE GEER.
landet, har konstaterats nära spetsen af näs i6 Ö på ett ställe, där
älfven genomskurit sina yngre aflagringar. Profilen bestod af
följande lager:
Öfverst den nuvarande »myllan» eller rättare ett lager af
multnande blad, pinnar och andra växtdelar. Mäktighet...... 3.5 mm.
Sand.................................................................................... 58.0 >;
Växtlager n:r 2 liknar det föregående och de efterföljande 4.5 »
Sand.................................................................................... 50.5 »
Växtlager n:r 3.................................................................. 6.0 »
Sand.................................................................................... 90.5 »
Växtlager n:r 4.................................................................. 2.5 . »
Sand.................................................................................... 29.5 »
Växtlager n:r 5, spridda växtlämningar, ej ett
sammanhängande lager............................................................ 2.0 »
Sand.................................................................................. 48.0 »
Växtlager n:r 6 .................................................................. 3.5 »
Sand.................................................................... mer än ioo.0 »
Sanden mellan lagren 4 och 6 utkilar 800 mm. längre åt
nordväst, det vill säga längre från den aflagrande älfstranden.
Såsom nämndt, ske de mäktigaste aflagringarna närmast stranden,
där älfven synes ha en viss benägenhet att uppbygga 3-5 meter
höga vallar. Ofta finnas två eller flera dylika innanför hvarandra,
alla löpande parallellt med stranden och sinsemellan åtskilda af mer
eller mindre utpräglade sänkor. Angående dessas bildningssätt torde
man kunna tänka sig följande förlopp. Vid de tillfällen, då större
utskärningar äga rum vid erosionssidan, förflyttas älfvens
vattenmassa något mot söder, under det att den norra stranden rycker
ut ett stycke på den gamla älf bottnen. Därvid bildas en ny rand
af videbuskar och en ny älfvall. Om förflyttningen var tillräckligt
stor, uppstår mellan den nya och den gamla älfvallen en rymlig och
väl markerad liten dal, i annat fall sammanväxa de båda vallarna mer
eller mindre fullständigt med hvarandra. Ofta bilda dylika sänkor
till en del slutna bäcken, som upptagas af småsjöar. Dessa kunna
lämpligen kallas älflaguner, emedan de afdämts af uppväxande
älf-strandvallar. Sådana smala vattensamlingar förekomma regelbundet
på den sydligaste delen af hvarje näs ganska nära dalsidan och äro
parallella sinsemellan och med aflagringsstranden. De skiljas ät af
älfvallar och äro liksom dessa äldre ju längre uppåt näset de ligga.
På näsens nordliga delar är det jämförelsevis sällsynt, att sjöar ha
bibehållit sig i sänkorna. Ett exempel därpå finnes dock på näs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
