Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Klarälfven och dess dalgång, af Sten De Geer (Tafla 2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16 Ö. Älfvallar träffas däremot öfver näsens hela ytor ända upp
till kanten af den norra erosionsbranten. Detta torde på kartan
framgå af 10-meterskurvans egendomliga förlopp på näsen 16 Ö
och V. Äfven 5-meterskurvan framhåller åtskilliga vallar,
hvarigenom man torde få en viss föreställning om deras riktning och
habitus, ehuru de flesta först genom tätare höjdkurvor skulle kunna
åskådliggöras. I verkligheten äro älfvallarna så talrika, att de
upptaga så godt som hela dalbottnen. Sålunda torde på näs 16 Ö
kunna urskiljas minst ett halft hundratal. Ofta äro de mer eller
mindre sammanvuxna men uppträda äfven i relativt isolerade ryggar
och mellan dem mera utpräglade sänkor. Dessa bildningar gifva åt
näsens ytor en viss randig struktur och ett regelbundet vågformigt
utseende, som träffas öfverallt i Älfdalen och utgör ett af de mest
karakteristiska dragen i landskapets utseende.
Man kan sålunda med ögat steg för steg följa de olika lägen,
som den aflagrande älfstranden efter hand intagit under sin
förflyttning söderut till sitt nuvarande läge. Det visar sig då, att
den ständigt bibehållit samma riktning och form, hvilket sannolikt
äfven varit fallet med erosionsstranden. Så länge Klarälfven
befinner sig i den trånga älfdalen, kan den sålunda icke, såsom de fritt
flytande slättlandsfloderna, ombilda och förstora sina krökar. Det är
endast dessas läge som förändras, i det att hela serier af krökar
äro stadda i ständig förskjutning nedåt dalen. Kanske är det redan
ett aktningsbjudande antal älfkrökar, som på detta sätt passerat
hvarje särskild punkt af dalen sedan den tid, då flodloppet anlades
vid dalens höjning upp ur det senglaciala hafvet. Angående
förändringarnas hastighet torde föga ännu vara kändt. I förbigående
må nämnas, att den älfvall, som bildar halfön längst i sydväst på
näset 16 Ö, saknas på den 17—21 år gamla landtmätarkartan.
Vallens största videbuskstubbar räknade 18 årsringar. På näs 15 V
uppgaf en äldre man, att älfstranden för 50 år sedan gick strax
nedom den ofvan omnämnda fördämningen, så att de båda längsta
sjöarna afdämts sedan dess. Det förefaller därför som om det skulle
kräfva åtskilliga århundraden för älfven att bygga om ett helt näs.
De öfre delarna af dalens sandfyllnad äro således med vissa
långa mellantider utsatta för omlagring. Denna når dock icke
öfverallt till samma djup. Ute i midten af dalen sker omlagring endast
3 till 4 meter under normalvattenståndet men utmed dalsidorna 8
till 10 meter, ty där framskjutas krökbäckena under den allmänna
förflyttningen mot söder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
