Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Klarälfven och dess dalgång, af Sten De Geer (Tafla 2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 STEN DE GEER.
by samt landsvägens omotiverade krök mot norr. En sista typisk
»korfsjö» ligger intill den östra bergsluttningen midt för krök 39 V.
Den är af det äldre slaget och alldeles afstängd från älfven.
Ej långt söder därom når den jämna dalbottnen sitt slut vid
Edebäcks märkliga bergtröskel. Därifrån fortsätta två dalgångar.
Den ena gar med ett svagt buktande lopp mot söder förbi
Munkfors, den andra åter, som är nästan linjerat, har en mera sydostlig
riktning och bildar den öfre Alfdalens geologiska fortsättning.
Klarälfven har valt den västliga vägen, under det att den östra utmärkes
af en rad smala sjöar, bland hvilka den 76 meter djupa
Rådasjön. A. E. Törnebohm har påpekat möjligheten af att Klarälfven
fordom framrunnit i Rådasjödalen men sedermera stjälpts öfver till
sitt nuvarande lopp genom en olikformig landhöjning.
Emellertid har C. Dahl1 sedermera undersökt Rådasjöarna utan att finna
säkra bevis för eller emot Törnebohms hypotes. En fråga, som
sammanhänger med denna, är spörsmålet om hela den långa
Alf-dalen-Rådasjödalens bildningssätt. Man har tänkt sig, att dalen
uppstått genom erosion af Klarälfven med eller utan hjälp af
inlandsisen, man har också satt i fråga, att den bildats genom en
förkastning utefter västra dalsidan eller att den anlagts genom ett
spricksystem i berggrunden. Dalens utomordentliga rätlinighet
torde väl närmast tala för sprickhypotesen, och de ojämnheter i dess
bottenprofil, sorn Dahl framhållit i sin uppsats, synas antyda, att det
uppluckrade materialet bortförts genom landisens erosion.
Klarälfven mellan Edebäck och Karlstad. Vid Edebäck
börjar en ny hufvuddel af Klarälfvens lopp. Den starka prägel af
enformighet, som den långa dalgången åsätt älfven norr om
Edebäck, utbytes i södra Värmland mot större omväxling. Dalen blir
oregelbunden, och småningom upplöser sig det omgifvande
höglandet i en mängd isolerade bergpartier, hvilkas höjd och storlek
minskas ned mot Vänern, där ett vidsträckt nätverk af sand- och
lerslätter ger landet en mera utpräglad låglandsnatur.
Alfvens lugna yta af bry tes på några ställen af forsar och fall.
Endast på en kortare sträcka ha regelbundna krökar utbildats, eljest
har älfven ett nyckfullt lopp, då den söker sig fram mellan
hindrande bergkullar.
Strax sydväst om Edebäck har man byggt en präktig
landsvägsbro öfver Klarälfven. Där erhållas säkra landfästen, ty den
norra stranden utgöres af fast morän, den södra af framskjutande berg-
1 Geol. För. Förh. 1902.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
