Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. i S. Utsikt från Ropivaara mot fjällen på Rautasdalens sydsida. Visar den långt gångna avjämningen i Tuipalmvån.
tid, under vilken något uteroderande av kanjons
under den isdämda sjöns yta ej varit möjligt. Den
postglaciala vattenerosionen bör alltså vid nedre
Abiskojokk ha varit mindre än hos Romsdalens
vattendrag, Rauma, som ligger utanför de isdämda
sjöarnas område, och det blir härigenom ännu sanno
likare, att dessa kanjons äro äldre än den sista
nedisningen.
Om kanjonutskärandet orsakats därav, att en
glaciär omformat Torneträskfloddalen, skulle alltså
denna omformning ha ägt rum under en istid före
den sista, om också även under denna en glaciär
kunnat fortsätta arbetet.
Rautasälvens dal skär sig in i fjällområdet på
ett avstånd av omkr. 20 km. söder om Torneträsks
dalgång. Riktningen är parallell med den nordliga
grannens utom i översta partiet, vilket har samma
riktning som Abiskojokk. Nederbördsområdet är
betydligt mindre än grannälvens, och utvecklingen
har ej heller hunnit så långt varken beträffande den
unga dalens vidd eller djup ej heller i fråga om
förstöring utav resterna av de äldre denudationsytorna.
Av Tuipalslätten äro kring dalens östliga hälft
ansenliga partier kvar. Från Ropivara, som ligger
intill dalens norra sida, 10 km. öster om
Rautas-sjöns östända, ser man på dalens motsatta sida (se
fig. 18) en serie långa, släta ryggar, den ena
bakom den andra. Avjämningen ter sig för ögat
betydligt längre gången än kartans bild låter
förmoda. Höjden av ryggarna håller sig mellan 900
och i 000 m. Mellan dessa släta ryggar, vilka ha
en avsevärd bredd, sträcka sig vida dalar, som
skurit sig ned till en nivå lägre än Tuipalnivån.
Det vid fjällveckningen överskjutna
berggrundspar-tiets gräns går enligt den geologiska översiktskartan
i sydvästlig riktning från en punkt något V om
Väli-jokis inflöde i Rautasälven. De släta ryggarna äro
jämnast i öster inom urbergets område, och vi
kunna alltså här likasom vid Nakerivare konstatera,
att inom detta område avjämningen till Tuipal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
