Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nivån gått mycket långt. Denudationsytan fortsätter V om
över-skjutningsgränsen utan någon tvär förändring i läge och utseende.
Allesjokk, som Rautasälven heter ovanför sjön, ligger under
största delen av sitt lopp i en vid dal på omkring 750—780 m. höjd
men sänker sig tämligen raskt ned till Rautassjöns nivå (562 m.).
Att denna dal, vilken, såsom i samband med Torneträskdalgången
påpekades, tillhör Borsugenerationen, fortsatt längre åt Öster,
ådaga-lägges dels genom dallister, dels genom hängande bidalar. Hos
Välijoki, som rinner in från söder strax nedom sjöns östända, är den
gamla dalbottnen bevarad och ligger på omkr. 700 m. Närmast
huvuddalen är den kluven av en yngre V-formig dal, vilken sålunda
visar, att en ung sådan dal även funnits i huvuddalgången, ehuru
icke bevarad annat än invid Allesjokks nedersta parti.
Huvuddalen har en oftast mycket tydlig U-form, som måste sättas i
samband med försiggången nedisning. Det djupaste partiet är väl
att söka där sjön ligger. De närliggande fjällen äro där något
högre än längre i öster och de mellanliggande Borsudalarna av
något mindre vidd. Då den V-formade unga dalen dock där hade
ungefär samma djup som längre öster ut, har dalglaciären kunnat
bli mäktigare och längre hålla sig kvar under avsmältningsperioden.
Den preglaciala Rautasdalen måste anses ha tillhört
Muddus-generationen, ehuru den nuvarande höjden över havsytan är högre
än den beräknade höjden av denna generation hos de förut
behandlade älvarna. Nivåskillnaden far dock en tillfredsställande
förklaring, om man tar i betraktande, att dalen varit trängre och skarpare
V-formad än de andra och sålunda befunnit sig på ett så tidigt
stadium i utveckling, att man ej kunnat vänta att finna flodläget
så väl injusterat mot basnivån.
Vid utvecklingsgången inom Kalix- och Kajtumälvarnas
dalsystem skola vi icke uppehålla oss. Likasom vid Torneträsk och
Rautasälven äro resterna av Tuipalslätten synnerligen vidsträckta och
visa en mycket hög grad av avjämning. Huvuddalarna följas av
långa dallister från Borsutiden, men flodläget utgöres av isomformade
och moräntäckta dalar tillhörande Muddusgenerationen. Av intresse
äro de långa, parallellt med huvuddalarna löpande biälvarna Levasjokk
och Kirjasjokk, vilka under långa sträckor ligga i vida, gamla dalar
tillhörande Borsugenerationen.
Från Luleälvens dalsystem föreligga Hambergs undersökningar
av Sarekfjällen. Hamberg1 urskiljer där trenne topografiska huvud-
* Anf. arbete, sid. 164.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
