Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en skala, som är afpassad efter kartans ändamål och det
tillgängliga statistiska materialets utförlighet. Vid valet af
framställningsmetod måste framför allt tagas hänsyn till kartans skala.
I allmänhet brukar man skilja mellan relativa och absoluta
folkmängdskartor. På kartor enligt den relativa metoden är hela
landytan uppdelad i områden med olika farger eller andra
beteckningar alltefter det olika antalet invånare per kvkm. Denna metod
lämpar sig bäst för kartor i mindre skalor, 1: 500 000 och därunder.
Områdena, för hvilka folktätheten uträknas och som läggas till grund
för kartan, böra vara så små som möjligt. I Sverige torde man
vanligen af praktiska skäl fa stanna vid kommuner, ehuru de i
många trakter äro väl stora. Skall den relativa kartan i främsta
rummet vara öfverskådlig, så bör färgstyrkan vara direkt
proportionell mot folktätheten. Då olika färger sinsemellan äro
inkommensurabla, så kunna endast olika starka toner af samma farg
användas. Ratzel1 framhåller äfven med rätta: »Der Grundsatz einer
Gattung anthropogeographischer Erscheinungen auch mit einem
Farbenton gerecht zu werden, soli so lange wie möglich
festgehal-ten werden.» Härigenom blir hvaije områdes folkmängd lika med
produkten af dess areal och fargstyrka, hvilket omedelbart
uppfattas af ögat, så att den, som betraktar kartan, genast far klart för
sig, hvar man har befolkningens stora massa, man skulle kunna
säga, hvar dess tyngdpunkt är belägen och i hvilken mån
befolkningen är koncentrerad till vissa centra. Om flera farger användas
för att göra kartan mera lättläst i detalj, så böra om möjligt
ekvidi-stanserna vara alltigenom lika stora. I annat fall kan man ju teckna
de tätast befolkade partierna med svart och afstå från att närmare
framställa deras täthetsvariationer.
För kartor i större skalor lämpar sig den absoluta metoden
bäst. Därvid utmärkas endast de faktiskt bebodda områdena med
sina byar och enstaka gårdar medelst tecken, som till storlek och
fargstyrka böra vara direkt proportionella mot folkmängden.
Mellanliggande, obebodda sträckor lämnas hvita. En svårighet är den
enorma skillnaden i täthet på landet och i större städer, hvilket
gör, att stadstecknen bli besvärande stora. Äfven detta har Ratzel9
anmärkt och synes, för att kunna afhjälpa detta, hellre vilja offra
kartans enhetlighet. Han säger: »— — im 1880-er Censuswerk
der Vereinigten Staaten, wo leider nur die grossen Städte durch die * *
1 Anthropogeographie, 2, sid. 201.
* Auf. arb., sid. 202.
Ymer IÇ08.
l6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
