Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delar af det stora australiska barriärrefvet (fig. 8), några ref utmed östra
Afrika samt kring Marshallöarna. Det nu sagda gäller emellertid
endast kalkmassan i dess helhet. Annorlunda ställer sig saken, om
man tar sikte på bildningsmöjligheten öfverhufvud, ty då måste
korallerna alltjämt tillmätas samma betydelse som äldre forskare gjort.
De utgöra nästan alltid själfva skelettet i refvet, kring hvilket de
öfriga kalkafsöndrande organismerna sluta sig, och utan deras
närvaro skulle refven ej fa sin karakteristiska form. Endast sällan
träffas kalkref, i hvilka koraller helt saknas; sådana äro dock Bermu-
Fig. 4. Stags’ Hom-refvet vid Lark Passage, en af de mest anlitade segelbara kanalerna
mellan Cooktown och Nya Guinea. Bilden är karakteristisk för det stora australiska
barriärrefvets norra ekvatoriala delar. Det är nästan uteslutande bildadt af Madrepora
hebes. (Efter Saville-Kent.)
das serpula-ref och Gilbertöarnas litotamnium-ref. Dessa äga dock
ringa mäktighet,
Den viktiga frågan om största djupet, på hvilket korallerna
förmå lefva, kan nu anses definitivt löst, och Darwins observationer
visa sig ha varit fullt riktiga. Nya sådana från skilda trakter ge
nämligen vid handen, att ett yppigare korallif aldrig träffas under
30 m. Lefvande djur kunna visserligen i enstaka exemplar här och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
