Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spetsen. Åren 1664 och 1655 var JOHN Beal1 en flitig iakttagare
af barometern och upptäckte bl. a., att den i allmänhet föll vid
starka vindar, stod högre vid ost- och nordvindar (ceteris paribus)
än vid syd- och västvindar, högre vid stadigt och vackert väder än
förut och efteråt eller vid regnväder. Edmund Halley2 3 omtalar
1686 ungeför detsamma.
Huru förtroliga de engelska sjömännen blifvit med barometern
såsom väderleksspåman synes däraf, att de om den ha rimmade
ordspråk, hvari den helt enkelt kallas glaset (»the glass»). På grund
häraf kan man förmoda, att dessa ordspråk delvis härstamma redan
från 1600 talet, innan namnet barometer var allmänt kändt. Då
de vittna om skarp iakttagelse och äga värde äfven från
vetenskaplig synpunkt, så må några här i öfversättning meddelas enligt en
engelsk sjöalmanacka8.
»Länge bådadt, håller i — kort tecken, snart förbi.
Mycket lågt och stiger med fart — blåsten ökar snart.
När glaset går ned, på blåst dig bered.
När högt det står, godt väder det spår.
Står glaset lågt och falla ses,
Till sjöss då ingen hvila ges,
Men står det högt och stiger smått,
Då kan en sjöman sofva godt.»
Mycket snart synas alltså de engelska sjömännen lärt sig
värdera barometern såsom stormvarnare, men bland vetenskapsmännen
dröjde det länge, innan hithörande fenomen närmare studerades.
Visserligen gjorde Mariotte4 samma iakttagelse som Beal,
att kvicksilfret stiger vid N och NO samt faller vid S och
SV-vind, men något samband med vindens styrka angifves icke.
Ej heller studerades, mig veterligen, under 16- och 1700-talen
lufttryckets ändringar enligt den synoptiska metoden — samtidig
åskådning af företeelsen på olika orter — och förblefvo därför
obegripliga. Barometern var också allt fortfarande behäftad med de fel,
som redan Torricelli uppdagat, nämligen att den undergick
oregelbundna ändringar alltefter instrumentets temperatur. Redan
Amon-TONS hade visserligen år 1704 försökt att rätta barometerafläsningen
1 Phil. Trans. Vol. I (1665-1666), Nr. 9, p. 154—159.
5 Phil. Trans. Vol. XVI (1686 och 1687), p. no—114. London.
3 Pearson’s Nautical Almanack and Tide Tables >907, p. 410.
* »Discours de la nature de l’air». Oeuvres. T. 1, p. 160. Leide 1717.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
